Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Andra droppbehandlingen

/
  • ”Trots att så många män varje år drabbas av prostatacancer pratas det sällan om sjukdomen. Kvinnorna är mycket mer öppna att berätta om bröstcancer. Vad är det med prostatacancer som är så hemligt?” frågar sig cancersjuke Gösta Olofsson. Foto: Sandra Högman
  • Carina Larsson, som studerar till distriktssköterska, sätter dropp- nålen i Göstas hand. Även om det sticks en aning tycker Gösta inte att det gör ont. ”Jag har blivit van”, säger han.
  • Tidigare i veckan fick Gösta sin andra droppbehandling som ska göra hans skelett starkare.Foto: Sandra Högman

Gösta Olofsson från Svenstavik är en av alla de män som fått beskedet prostatacancer. Cancern har spridit sig till skelettet och Göstas liv kommer inte att kunna räddas. LT kommer en tid att följa Göstas vardag, hans medicinering och kampen mot den dödliga sjukdomen.

Annons

För en dryg månad sedan berättade LT om Gösta Olofsson från Svenstavik som drabbats av prostatacancer. Trots vetskapen om att han ska dö har han bestämt sig för att öppenhjärtligt berätta om sin dagliga situation. Sedan i april skriver han dagligen om smärtan, medicineringen och sina funderingar på livet på sin blogg ”Göstas dagbok i väntan på döden”.

Till en början var det främst vänner och bekanta som följde bloggen, men i dag läser i snitt 1 700 personer dagligen Göstas dagboksinlägg.

– Det är tabu för många män att berätta om sin prostatacancer. Jag hoppas att jag med min dagbok och publiceringen i Länstidningen kan förändra synen på prostatacancer och få fler att tala om sjukdomen, som är den vanligaste cancerformen, säger Gösta Olofsson.

– När det kommer till bröstcancer är det en helt annan öppenhet. I tv ordnas galor till förmån för rosa bandet, och det är i och för sig bra. Men hur många vet att det finns ett blått band till förmån för prostatacancer, fortsätter han.

Tidigare i veckan fick Gösta Olofsson sin andra droppbehandling som förhoppningsvis ska göra hans skelett starkare. För tre veckor sedan fick han den första kuren, men har inte märkt någon väsentlig skillnad sedan dess.

– Jag fick lite biverkningar i form av febertoppar, men i övrigt har jag inte märkt någonting, berättar han.

Gösta får själv hämta ut droppet på apoteket, därefter får han på hälsocentralen i Svenstavik hjälp att via kanylen få in medlet i blodomloppet.

Distriktssköterskestudenten Carina Larsson har lite problem att hitta Göstas vener och hon får sticka tre gånger innan hon på det fjärde försöket lyckas hitta rätt. Men Gösta är en tålig patient.

– Jag vet hur svårt det kan vara, i det militära fick jag lära mig att sätta nålar i fält. Dessutom har jag blivit rätt van vid det här laget.

Om tre veckor är det dags för nästa droppbehandling.

Mer läsning

Annons