Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fullsatt på bygdespelet i Duved

/
  • Men utan författaren, Anna-Lena Forsåker, skulle det inte bli av. Här tackas hon av Millestgårdens ägare Sylvi Jektvi.
Foto: Elisabet Rydell-Janson
En självklar plats i Armfeltds armé har naturligtvis Erik Faber, kapten av Guds Nåde, alias Jocke Nässil.
Foto: Elisabet Rydell-Janson
  • Men utan författaren, Anna-Lena Forsåker, skulle det inte bli av. Här tackas hon av Millestgårdens ägare Sylvi Jektvi.Foto: Elisabet Rydell-JansonEn självklar plats i Armfeltds armé har naturligtvis Erik Faber, kapten av Guds Nåde, alias Jocke Nässil.Foto: Elisabet Rydell-Janson
  • Man ser utmärkt var man än sitter i utomhusteatern. Men ensemblen skulle behöva en ny ljudanläggning, så att man även hör vad de säger utan störningar.Foto: Elisabet Rydell-JansonFoto: Elisabet Rydell-JansonArvid Jonsson spelar en ung dräng som misshandlas av överhetens soldater under ett av de många krig som utspelar sig i Västjämtland.Foto: Elisabet Rydell-Janson
  • Utomhusteatern vid Karolinermonumentet i Duved är den perfekta inramningen till spelet Liv och Död, där åskådaren får följa Västjämtlands historia - från stenåldern till våra dagar.Foto: Elisabet Rydell-JansonUtomhusteatern vid Karolinermonumentet i Duved är den perfekta inramningen till spelet Liv och Död, där åskådaren får följa Västjämtlands historia – från stenåldern till våra dagar. Spelet engagerar hela Duveds befolkning – ung som gammal, alla ges chansen att byta identitet och utveckla sina skådespelartalanger.  Foto: Elisabet Rydell-JansonÖverhetens soldater drar iväg med en ung kvinnlig fånge, de plundrar och mejar ner allt i sin väg.Foto: Elisabet Rydell-Janson
  • Många unga män gav sig av till Amerika – kvar blev oroliga mödrar.
  • Spelets skapare, Anna Lena Forsåker, till höger, tackas av Millestgårdens ägare Sylvi Jektvi.
  • Spelet går tillbaka ända till stenåldern men tonvikten ligger på tiden mellan digerdöden (1300-talet) fram till Karolinertiden och utvandringen till Amerika på 1800-talet.Foto: Elisabet Rydell-Janson

Regnmolnen sprack upp och solen började värma just som bygdespelet Liv och Död öppnade på midsommardagen inför en fullsatt arena. En mer passande inramning för Anna-Lena Forsåkers spel om Duveds historia är svår att tänka sig.

Annons

Intill Karolinermonumentet i Duvedsbyn väster om Duved ligger en friluftsteater, som enligt uppgift använts sedan andra världskriget. Träbjälkar delar in den tvärbranta slänten i trappsteg och var man än sitter har man full överblick över ängarna, Indalsälven och Sundet på andra sidan.

Denna naturliga scen utnyttjas till fullo i Anna-Lena Forsåkers spel ”Liv och Död – scener ur vår historia”. Åskådarna får följa historien framåt i en kavalkad av händelser, från stenålderstid fram till våra dagars luftgäster.

Tyngdpunkten ligger på de turbulenta århundraden då Västjämtland präglades av krig och oro och befolkningen bollades fram och tillbaka mellan Norge/Danmark och Sverige. Extra fokus läggs på händelserna kring Duveds skans, Armfeldts armé, och senare utvandringen till Amerika.

Spelet har också en social dimension. Praktiskt taget varenda Duvedsbo, oavsett ålder och kön, har varit engagerad, antingen som skådespelare, statister, eller medhjälplig i produktionen. Och häri ligger styrkan. Ty även om publiken trivs jättebra så är det nog deltagarna som har allra roligast i sina roller och skräddarsydda kostymer.

Efteråt skulle Millestgårdens ägare Sylvi Jektvi tacka spelets skapare, utan vilken ingen föreställning blivit av. Men Anna-Lena Forsåker är inte mycket för ceremonier och gjorde sitt bästa för att tona ner Jektvi med fullt hörbara teaterviskningar:

– Håll det kort! Håll det kort! upprepade hon.

Dock lovade hon ny teateruppsättning nästa år.

– Och då ska vi träna också, sade Forsåker.

Alla trodde förstås att hon skojade. Men så långt från sanningen var det nog inte. Bakom ”kulisserna” (i detta fall buskarna) lästes det frenetiskt ur manus mellan scenerna.

Det gjorde nu inte så mycket. Genom Torsten Linds tydliga berättarröst fördes handlingen framåt, även om både han och skådisarna fick kämpa mot en ljudanläggning som också den lät som den var från Armfeldts tid. (Borde det inte finnas bidrag så att ensemblen får en ny?).

Mer läsning

Annons