Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bygge vid vägs ände

/
  • Efter sju år har Mats Kålen nått vägs ände med sitt byggärende på familjens gamla fäbodvall i Ullådalen. Trots allt hoppas han ändå på att någon någonstans ska ge honom rätt till slut. Men han vet inte vem.   Foto: Elisabet Rydell-Janson
  • Efter 7 år har Mats Kålen nått vägs ände med sitt byggärende på familjens gamla fäbodvall i Ullådalen. Trots allt hoppas han ändå på att någon någonstans ska ge honom rätt till slut. Men han vet inte vem.
  • Efter sju år har Mats Kålen nått vägs ände med sitt byggärende på familjens gamla fäbodvall i Ullådalen. Trots allt hoppas han ändå på att någon någonstans ska ge honom rätt till slut. Men han vet inte vem.   Foto: Elisabet Rydell-Janson
  • Efter 7 år har Mats Kålen nått vägs ände med sitt byggärende på familjens gamla fäbodvall i Ullådalen. Trots allt hoppas han ändå på att någon någonstans ska ge honom rätt till slut. Men han vet inte vem.
  • Ullsjövallen. Träkåtan som Länsstyrelsen anser förfular omgivningen och ska bort syns här till vänster på bilden.  Intill ligger huvudbyggnaden som uppfördes på 1980-talet.Foto: Mats Kålen
  • Den gamla fäbodvallen är i dag omgiven av björkskog. Mitt i bild skymtar bastun.   Foto: Mats Kålen
  • Ullsjövallen med bäcken som fått myndigheterna att åberopa strandskyddet. Där den är som bredast, där vi dikat och röjt, är den en meter, säger Kålen.

I sju år har Mats Kålen från Åre stångats med myndigheterna för att få rätt att bygga en träkåta och en bastu på familjens gamla fäbodvall Ullsjövallen i Ullådalen. Nu har han nått vägs ände.

Annons

– Jag kommer inte längre, säger Mats Kålen med en djup suck.

Han kommer för att överlämna den vita pärmen med handlingarna som visar ärendets sjuåriga dans genom instanserna. Själv har han mer eller mindre gett upp, säger han, men kanske kan det vara en sedelärande historia för andra att begrunda

Handlingarna är i prydlig kronologisk ordning. Första bladet är daterat den 31 oktober 2002, för ganska exakt sju år sedan. Det är ett brev från Åre kommuns byggkontor: Ert ärende har inkommit/.../om kompletteringar behövs kommer ni att få skriftligt besked... Listan på kontaktpersoner har hunnit bli helt inaktuell, de är antingen pensionerade eller har slutat.

Härnäst ligger själva ansökan, gällande byggnation av träkåta samt bastu på fastigheten Åre-Berge 1:3.

Åre kommuns första beslut en månad senare låter lovande för Kålen, det gäller dispens från landskapsskyddet: ”Miljö-, bygg- och räddningsnämnden beslutar att hos länsstyrelsen tillstyrka tillstånd...”. Men den glädjen blev kortlivad för redan på nästa blad drämmer Länsstyrelsen till med sitt första avslag.

De åberopar områdets höga skyddsvärde, strandskyddet för en bäck i närheten (1 meter där den är som bredast, annars till stor del igenväxt, enligt Kålen), och störningar för rennäringen, närmare bestämt Kalls sameby.

När Länsstyrelsen säger nej får även kommunen kalla fötter. Kålen överklagar men Länsstyrelsen står på sig och talar nu om ”kraftig störning för rennäringen”.

Otaliga turer följer mellan instanserna. Länsstyrelsen viker inte en tum, inte ens när det blir klart att samebyn faktiskt tillstyrkt. Kommunen däremot vacklar hit och dit och medger till och med bygglov en gång till, hösten 2005, när de inser samebyns inställning.

Kålen anlitade ett tag en advokat som skulle vara expert på området.

– Men det hjälpte inte, säger Kålen.

På senare år har ärendeturerna mest handlat om att husen ska bort. Sista bladet i pärmen är Regeringsrättens dom i augusti 2009 att neka Kålen prövningstillstånd i den frågan.

– Men husen står där än och nu har tiden gått ut, upplyser Kålen.

• Så varför vill du gå ut med det här nu, vad väntar du dig?

Svaret kommer dröjande:

– Ja, kanske någon, någonstans uppmärksammar det...

• Och gör vadå? Ser det på ett annat sätt?

– Ja, säger Mats Kålen, som längst inne har en glimma hopp att det ska lösa sig trots allt.

De sju åren ärendet tragglat på har varit en oerhört expansiv period då det byggts mycket även i Ullådalen och i andra orörda fjällområden i Åre kommun. Med tanke på den utvecklingen tycker Mats Kålen att myndigheterna drivit hans lilla ärende in absurdum.

I pärmen har han satt in en artikel om Dan Olofssons golfbana i Tvärådalen, Offerdal. Också där åberopade Länsstyrelsen strandskyddet för en nästan igenvuxen bäck.

– Men han fick behålla sin golfbana till slut.

Mer läsning

Annons