Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birger och Elisabet talar ut om isdramat

/
  • ”Vi skulle aldrig ha klarat oss om inte mobiltelefonen fungerat”, säger Elisabet Jämting och hennes man Birger Jönsson när de pustar ut efter dramat på Gevsjöns is.Foto: Jan Andersson
  • Nu har Birger och Elisabet fått hem sina sparkar. Tack vare Birgers blå spark kunde Elisabet hålla sig fast vid vaken en timme. Den andra hämtades upp från 4,5 meters djup i onsdags.
  • ”När jag tänker tillbaka, så är mardrömmen att Elisabet inte skulle ha orkat hålla sig kvar. Hon var fantastiskt tapper och jag är så glad att allt slutade lyckligt”, säger Birger och ger sin Elisabet en puss på kinden.

En fuktig mobiltelefon räddade livet på makarna Jönsson-Jämting från Östersund i måndags när de var ytterst nära att förolyckas vid ett drama på Gevsjöns is. Tack vare att telefonen fortfarande fungerade, trots att den varit nere i vattnet, så kunde makarna larma räddningstjänsten som bland annat skickade två helikoptrar till platsen.

Annons

– Vår tid var inte kommen ännu. Det är ju helt klart, annars skulle vi aldrig ha överlevt!

Det säger Birger Jönsson, som tillsammans med sin fru Elisabet Jämting bestämde sig för att ta en sparktur ute på Gevsjöns is i måndags.

Paret har en sportstuga vid Tångböle som ligger vid stranden av Gevsjön och isen på sjön låg som en spegel och såg inbjudande ut.

– När vi kom ut på isen undersökte vi en spricka och såg att tjockleken var ungefär en och en halv decimeter så vi bedömde det som helt ofarligt att ge sig iväg.

Efter halva utflykten satte de sig vid stranden och åt en apelsin och nu var det dags att bege sig hemåt. De tog inte samma väg utan hamnade utanför en udde vid Långnäset, där isen var extra svart.

– Helt plötsligt såg jag Elisabeth försvinna ner genom isen med spark och allt, berättar Birger. Hon var helt borta en liten stund men så dök hennes ansikte upp mellan isflaken.

Elisabet skrek åt Birger att han måste komma och hjälpa till och när han skyndade sig mot vaken så brast isen även för honom.

– Nu såg det verkligen nattsvart ut och jag undrade hur det här skulle sluta. Jag kunde inte komma upp själv ur vaken och så gick Birger och ramlade i, säger Elisabet.

Men på något sätt, själv vet han inte riktigt hur det gick till, lyckades Birger få upp ena benet ovanför iskanten och rulla sig upp ur vaken

– Nu tog jag sparken och tog mig till vaken där Elisabet låg och hon kunde gripa sig fast i stången mellan medarna.

Birger försökte långsamt dra Elisabeth ur vaken men lyckades inte. Det gjorde för ont i bröstet på henne och han fick ge upp.

Det var då Elisabet kom att tänka på mobilen.

– Försök och ringa efter hjälp, sa hon från iskanten.

Birger fick upp sin fuktiga telefon från fickan och otroligt nog så fungerade den fast den varit nere i vattnet.

– Jag ringde 112 och förklarade att det var bråttom och var vi befann oss.

Efter samtalet kom Birger på att Elisabets bror också var i sin stuga, som ligger bara en kort bit från deras.

– Jag fick tag i min svåger och berättade vad som hänt och bad honom komma så fort som möjligt med ett rep.

Nu började Elisabet på allvar fundera på att ge upp.

– Då hade jag hängt på iskanten i 45 minuter och kände att krafterna sinade.

Men då såg Elisabet lyset på sin brors skoter som kom emot dem i full fart och hon fick nya krafter. Brodern hade ett transportband med sig som han och Birger gemensamt fick under Elisabet.

– Men vi orkade inte få upp henne och Elisabet ville vänta på räddningskåren efter som hon fick så ont när vi försökte dra henne över iskanten.

Till slut såg de några gulklädda gubbar komma springande över isen samtidigt som de hörde helikoptrarna i luften.

– Vilken känsla när räddningstjänsten dök upp! Då hade Elisabeth legat i vattnet en timme och var mycket medtagen, men de var proffsiga.

Killarna fick snabbt en räddningssläde under henne och på nolltid var hon uppe ur vattnet, berättar Birger. Räddningstjänsten hade skickat två helikoptrar, en från Östersund och den andra från Norge. Bägge hade ungefär lika långt till Gevsjön.

Elisabet minns bara små fragment av helikopterturen, men hon minns att en av männen från räddningstjänsten satt och log mot henne i helikoptern.

– Det ingav ett sådant hopp hos mig, jag glömmer aldrig det leendet.

När hon kom fram till sjukhuset var hennes temperatur 29,8 grader och hjärtat rusade.

– Jag förstod först efteråt hur allvarligt det var och att det fanns risk för livet, säger hon.

Även Birger fick åka helikopter till Östersund. Läkaren på den norska helikoptern bedömde att Birger, som tidigare haft en hjärtinfarkt borde undersökas på sjukhuset.

I onsdags var Birger tillbaka på isen och hjälpte till att hämta upp sparken från botten.

– Den låg på 4,5 meters djup men vi fick tag i den med båtshaken.

Några dagar efter dramat så sitter paret i sin villa i Odensala och tänker tillbaka.

– Tänk vilka resurser det finns när det verkligen gäller, säger de.

Birger tittar på Elisabet och säger:

– Tänk om du skulle ha släppt taget och glidit ner i hålet. Det är min värsta mardröm när jag tänker på hur det kunde ha gått, säger han och stryker en tår från ögat.

Mer läsning

Annons