Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Andreas: Populär mångsysslare med slagfärdig humor

/
  • Andreas Sihvonen har gott om jobb, alla roliga, enligt honom själv. Men helst skulle han vilja bli lärare i samhällskunskap. Solidaritet och rättvisa är honnörsord för Andreas som sitter i Åres kommunfullmäktige för Socialdemokraterna.
  • Genom alla sina jobb har Andreas Sihvonen lärt känna Åre bra, han vet vilka frågor som engagerar och vad som behöver bli bättre. Som taxichaffis ser han till exempel att behovet av en gång- och cykelbana längs E 14 är skriande.
  • Genom alla sina jobb har Andreas Sihvonen lärt känna Åre bra, han vet vilka frågor som engagerar och vad som behöver bli bättre. Som taxichaffis ser han till exempel att behovet av en gång- och cykelbana längs E 14 är skriande.
  • Andreas med ett av sina stora fritidsintressen, hundvalpen Polly, 6 månader av rasen portugisisk vattenhund, en riktig busunge enligt Andreas.
  • I höstas öppnade Andreas Sihvonen klädbutiken Tegel i Åre tillsammans med sin sambo Elina Lindholm. För det fick paret utmärkelsen Årets Nyföretagare 2010 i Åre.

Sitt inte bara och gnäll, gör något själv!

Den uppmaningen från en kompis fick Andreas Sihvonen från Åre att engagera sig i politiken. Nu sitter han i kommunfullmäktige för Socialdemokraterna.

Annons

Ingen tycktes kunna uttala Andreas Sihvonens namn när han i höstas intog sin plats i Åre kommuns högsta beslutande församling. Det var lite konstigt. Andreas pappa är finländare och Sihvonen är ett vanligt finskt namn, det borde inte ha varit svårt.

Men Andreas, eller Claudio Andres som han egentligen heter, har sitt ursprung i Chile, varifrån han blev adopterad vid ett års ålder. Så utseendet stämde inte med namnet. Alla trodde att det på något sätt måste vara spanskt.

Det var bara kommunens informationschef Nina Pöljö som förstod.

– Jag sa, tänk att det skulle till en finländska för att säga namnet rätt!

Som så många andra adopterade barn gjorde Andreas en resa till Chile för att träffa sin biologiska mor och sina två halvsyskon. Han var där i en månad och såg med blandade känslor de påvra förhållanden han lämnat bakom sig. Det var en oerhört intressant och lärorik resa.

Men det var inte så att han kände någon stark kulturell samhörighet med Chile, trots att han verkligen försökte.

– Jag är den mesta Hallstahammarbo som tänkas kan!

Slagfärdig humor, blandat med ett stort mått självironi, är utmärkande drag hos Andreas. Han ser snabbt den positiva sidan av saker och ett av hans favorituttryck tycks vara:

– Nej men det är ju så roligt!

Så låter det när han beskriver alla sina olika jobb: han kör taxi (”det är så roligt, och passar min livssituation utomordentligt med nattliga arbetstider!”) driver klädbutiken Tegel i Åre med flickvännen Elina (”hade inte trott att det skulle vara så roligt”) jobbar extra på Ica, eller kör ut matvaror för Icas specialprojekt med "home delivery".

Men hur roliga jobben ändå är vill han helst se sig själv som studerande.

– För jag ska ju bli samhällskunskapslärare, säger han.

Det är drömyrket, men problemet med det är att han hållit på sedan 2001 utan att bli klar med studierna. Så mycket annat har kommit i vägen. Och nu har det gått så lång tid; han tycker inte han kan kalla sig studerande längre.

Det är lite synd, för att plugga är egentligen det allra roligaste Andreas vet, att vara studerande är ett verkligt privilegium, som han ser det.

Tills vidare är han mångsysslare, en mycket populär sådan i Åre där han bott sedan 2001. Han älskar byn, känner alla, och alla känner honom. Om det vittnar alla hundratals vänner på Facebook, och det imponerande antalet personröster han fick i valet.

Det leder till frågan hur Andreas hamnade i politiken, och i kommunfullmäktiges Socialdemokratiska grupp:

Andreas gick med i Socialdemokratiska arbetarpartiet i början av 2000-talet men efter några år klingade intresset av lite, han slutade betala medlemsavgiften. Men han fortsatte att engagera sig och hade ofta långa diskussioner om samhällets orättvisor med kompisen Jon Larsson och dennes far, Maths Larsson, som sitter i fullmäktige för S sedan länge.

– De sade: sitt inte bara där och gnäll, gör något i stället.

De hade en poäng där, det måste Andreas erkänna. Dessutom kände han S-ledaren i Åre, Anna-Caren Sätherberg (han hade haft hennes son när han jobbade på Skutans förskola).

– Och hon är ju en karismatisk person.

Mer eller mindre subtila påtryckningar från dessa tre fick honom att inse att han borde ställa upp. Valet av parti var enkelt, grundvärderingarna solidaritet och rättvisa går helt i linje med Andreas egna.

Så nu sitter han där, både i kommunfullmäktige och som ersättare i kommunstyrelsen. Kommunstyrelsen är roligast, tycker han, det är mer intimt än fullmäktige, man sitter runt ett bord och pratar igenom frågorna. Han har också en plats i barn- och utbildningsnämnden, där man behandlar många av Andreas hjärtefrågor.

Andreas är en engagerad person, men han siktar inte på att göra politisk karriär. Han tror inte att han kommer att sitta i fullmäktige tre fyra valperioder framöver. Hans inställning är snarare att detta är något som många fler borde göra i sitt liv, sitta en eller ett par perioder som förtroendevald.

• Hinner du med politiken mellan alla dina jobb?

– Jovisst, säger Andreas, det ska inte påverka uppdraget. Han tror inte att han måste djupdyka ner i alla frågor. Eftersom alla i partiet har samma grundinställning törs han förlita sig på att besluten blir rätt även där han inte kan alla detaljer.

Andreas har redan stuckit ut hakan genom att lägga en motion om att det borde folkomröstas om vindkraft i Moskogen. Uppgörelsen mellan den borgerliga alliansen och Västjämtlands Väl var märklig, tycker Andreas.

Genom att plötsligt gå emot Moskogenprojektet rev alliansen i praktiken upp ett demokratiskt beslut, som tagits med klar majoritet (han syftar på fullmäktigebeslutet att anta översiktsplanen för vindkraft där Moskogen pekades ut som lämpligt för en stor vindpark).

– Västjämtlands Väl säger att de vill ha mer demokrati, men var det demokrati? frågar han sig.

Mer läsning

Annons