Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jämtland vs Värmland 0-1

I torsdags kallade Länskulturen till möte för de fria kulturutövarna. Britt Jakobsson var där med Värmland i bakhuvudet.

Annons

Länskulturen eller regionen som det nu heter hade kallat till dialog med kulturutövare av alla slag på Exercishallen Norr i torsdags kväll. Jag funderade ut en möjlig fråga att ta upp. Varje gång jag åkt från ett besök på Västanå teater i Sunne har jag funderat över varför Värmland lyckats nå en hög status av kulturlän. Vad har de som inte Jämtland har, brukade jag tänka lite avundsjukt. De har förstås Selma som de utnyttjar till max på teatern, som spa och allmänt dragplåster. De har berättartradition och spelmanstradition samt bildkonst som Lars Lerins och Rackstadmuséet.

Kan det vara så att Jämtland inte förmått ta vara på sina konstnärer på samma vinnande sätt? Jag tänkte mig min fråga för kvällen ungefär så här: Har länskulturen tagit vara på det lokala kulturkapitalet? Jag skulle gå vidare med några exempel, tänkte jag. En säregen och rik dialekt som inte stimuleras trots att gedigen vetenskap finns, språkvetarna Bo Oscarsson och Håkan Roos. Författare som Carl-Göran Ekerwald, Berta Magnusson, Birger Ekerlid, Elin Olofsson och Sara Lövestam.

Varför beställer inte kulturen ett drama av Carl-Göran Ekerwald eller Sara Lövestam? Vår spelmanstradition är stark, historiskt Lapp-Nils som Ville Roempke skrivit om, Kjell Erik Eriksson, Lasse Sörlin, Triakel som beskyddar arvet efter Thyra Karlsson, bröderna Roos och många fler. Skådespelaren Mikael Rahm som envist bor kvar trots att han inte anlitas efter förtjänst.

De första jag mötte var konstnärerna Eirin Solheim Pedersen och Gunnel Lundholm. De hade helt motsatt uppfattning. Jämtland är toppen på att ge stöd till den egna konsten! Bra, där fick jag lite mothugg. Sen blev vi uppdelade i grupper. Osäker om jag skulle representera bild eller ord hamnade jag i en grupp där konstkonsulenten Karin Kvam var ordförande. Där fanns mycket stöd för min uppfattning. Stark kritik mot Estrad Norr som prioriterar att köpa in billiga produktioner utifrån istället för att i rättvis mån ge jobb till dem som bor här. Anna Erlandsson, som sysslar med animation hade kritik mot att man nu börjar tala om upphandling också inom den offentliga konsten. Och att det är stört omöjligt att få någon på kommuner eller landsting att ta ett ansvar. Man bollar hit och dit.

Det blev intressanta diskussioner trots att frågorna var lite menlöst ställda. Det var två tankar som upptog mig när jag körde hemåt i mörkret. Varför höll inte den nye scenkonstchefen Yngve Nordin något linjetal? Och, i Värmland har Västanå nu tagit sig an Lars Anderssons roman om spelmannen som levde och dog som en rockstjärna, Lomjansguten. Där sitter det inte fast!

Annons