Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jähkel kastar sig mellan rollerna

Annons


Lennart Jähkel är skådespelaren som trivs bäst när han får kasta sig mellan rollerna. På alla sätt. Han sjunger country, spelar Kristina Lugn på Stadsteatern, dricker italienskt kaffe och lagar mat i tv.

Italienska fotbollsvimplar, hög musik och sport, alltid sport på tv-monitorerna, ramar in besöket på Lennart Jähkels stamhak hemma på Södermalm. På Stadsteatern vid Sergels Torg närmar sig han och de andra i ensemblen slutet på repetitionerna av Kristina Lugns pjäs "Nu mår jag mycket bättre". Den har premiär den tredje januari och med espressomaskinstöket som ackompanjemang ger sig Lennart Jähkel på att beskriva pjäsen. Men kapitulerar nästan direkt. Och poängterar att det är svårt, nästan omöjligt att beskriva Kristina Lugns pjäser.

-Det handlar om en människa i en livskris, om den före detta sångerskan Barbro som precis fått sparken från ett dansband. Managern Hans Hermann som jag spelar, har hittat en ny sångerska som bara är nitton år. Det är en rätt absurd pjäs som slutar med att alla drunknar och däremellan dyker det upp vålnader, geologer och bostadsrättsomvandlingar, säger Lennart Jähkel.
Ingen ingenjör

Han ser nöjd ut och är full av beundran när han förklarar att Kristina Lugn ju egentligen är poet, och att det märks i hennes språk som är fantastiskt och drastiskt på en och samma gång och som ger mycket bilder.

Lennart Jähkel har bott i trakterna kring det allt mer förvandlade Hornstull på Södermalm i tjugofem år och det är det som är hemma för honom. Inte Piteå eller Sundsvall. Han håller på Timrås hockeylag och på Giffarna Sundsvall i fotboll men så mycket mer är det inte.

Från började var det Kungliga Tekniska Högskolan som hägrade för Lennart Jähkel när han flyttade söderut. Men ingenjör var inte rätt. I stället blev det teatern.

-Jag visste inte riktigt vad teater handlade om men jag kände att det var lustfyllt och spännande. Jag hade lust att utforska det där vad det nu var och sökte till scenskolan och efter några försök kom jag in. Men jag tycker synd om ungdomar i dag som måste nischa sig så tidigt. Till slut blev det teatern efter många andra försök och då satsade jag verkligen, säger Lennart Jähkel.
Kan tvivla

Det visade sig att han hade någon slags talang som han själv uttrycker det. Och den 52-årige skådespelaren oroar sig inte i onödan.

-Självförtroende är ju något man bygger upp. Egentligen har det med kunskap att göra. Man har det undermedvetet att man kan en del saker. Om det inte funkar nu kanske det funkar i morgon. Men det är klart att man kan tvivla på sig själv, säger Lennart Jähkel.

Så mycket anledning att tvivla på sin förmåga eller på att uppdragen ska dyka upp, verkar han dock inte ha. Han jobbar på Stadsteatern (anställd på ett längre kontrakt), spelar countrymusik, gör barnskivor, syns i tv-serien "Åkalla" och under hösten har mat- och båtprogrammet "Sjön suger" där han och kompisen Johan Ulveson står i centrum, blivit en uppskattad framgång i Kanal 5. Efter Kristina Lugn blir det Carin Mannheimer och hennes pjäs "Sista dansen" på Stadsteatern, premiär i maj.

-Det är roligt att få göra olika saker. Jag skulle inte ha någon lust att bara spela teater. Det är mycket slumpen som gör det, som gör att man ramlar in på olika saker, konstaterar Lennart Jähkel och öser tacksamhet över de många olika "skolor" han fått genom åren.
Känner sig stolt

Som när han gjorde radioteater av lyssnarnas texter på 1990-talet i "Skriv så spelar vi" eller som när han gjort ungdomsteater på Unga Riks eller som när han gestaltat matberedaren Mixer tillsammans med Johanna Westman.

Mest känd är han kanske för sina roller i "Jägarna", "Pistvakt" och "Så som i himmelen". Han känner stolthet över sin medverkan där och hoppas på en "Så som i himmelen"-fortsättning.

-Jag träffade Michael Nyqvist här på fiket i går och han sa att Kay Pollak sitter och skriver på något. Det skulle vara roligt men jag vet inte mer än så, säger Lennart Jähkel som inte är mannen som tar i med de stora superlativerna när han beskriver sina känslor.

-Vad drömmer jag om? Att få göra bra och rolig teater i bra sammanhang. Och att inte lusten ska försvinna.

Mer läsning

Annons