Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag vill veta mer om storbedragerskan

/

Andra har kallat henne ”Vampyren” och ”Iskalla Inez”, utmålat henne som en psykiskt abnorm och allt igenom otäck kvinna. Bengt Eriksson har haft ambitionen att teckna ett mer nyanserat porträtt av den fattiga torparflickan Nicolina Teresia Johannesdotter från Ås i Jämtland som sedermera blev sol-och-vårerskan Inez Magnusson i Stockholm.

Annons

1941 dömdes hon till fem och ett halvt års fängelse för utpressning och bedrägerier och domen, omfattade 4 000 sidor, är en viktig del av det omfattande källmaterial som Bengt Eriksson gått igenom för att kunna skriva sin nya dokumentärroman ”Nicolina Teresia – en svindlande historia”.

Nicolina Teresias karriär som bedragerska i Stockholm är alltså förhållandevis väl dokumenterad, medan det helt naturligt varit svårare att hitta uppgifter om hennes barndoms- och uppväxtår i Ås och Östersund. Där har Bengt Eriksson fått använda fantasin för att fylla i luckorna. Han säger sig vilja skildra henne som en människa av kött och blod och i någon mån försöka ge en bakgrund och förklaring till att hon slutade som en kallhamrad och förslagen prostituerad utpresserska.

En våldtäkt utförd av hennes tredje arbetsgivare, homeopaten O A Axell i Östersund, spelar en viktig roll i det sammanhanget.

Nicolina Teresia är 17 år gammal och har redan hunnit ha plats både som hotellstäderska i Åre och som piga hos en prost i Linsell när Axell anställer henne. Hon börjar som hembiträde men förespeglas möjligheten att så småningom avancera till kontorist.

Nicolina Teresia tycker att hon hamnat bra till och börjar drömma om en framtid som fin kontorsfröken. Men det dröjer inte länge innan homeopaten knackar på dörren till vindskammaren och visar att han vill ha mer ut av henne än så. Innan flickan hunnit fatta vad som händer fullbordas våldtäkten. Först efteråt kommer chocken och skammen ifatt henne.

Men sedan går det bara några dagar så hämtar sig Nicolina Teresia och lyckas vända situationen till sin fördel. Dagen efter våldtäkten har homeopaten stuckit till henne ett kuvert med 50 kronor, och genom att hota att avslöja vad som hänt för hans fru får hon honom att både betala henne mer pengar och att skynda på hennes avancemang till kontoret. Hon bjuder honom också att komma tillbaka till vindskammaren när behovet pockar på, och nästa gång han kommer är det Nicolina Teresia som tar befälet.

Och det är här jag får svårt att få ihop det. Hon är 17 år och blir skändad och chockad av en våldtäkt. Några dagar senare närmast knuffar hon ner våldtäktsmannen i sin säng innan hon själv ”skuttar upp och gränslar honom”. Jo, det står så.

Och här tycker jag att Bengt Eriksson hamnar rakt i den fallgrop han säger sig vilja undvika.

Okej att flickor och kvinnor blir våldtagna emellanåt, men ge dem ett par dar så repar de sig och börjar kunna slå mynt av sina kroppsliga företräden. Och det gör de dessutom inte utan ett visst mått av egen njutning.

Hur var det egentligen med myten om den lyckliga horan?

Efter att ha bearbetat den svårsmälta tuggan ett tag läser jag ändå vidare med ganska stort intresse. Det är spännande att följa Inez, som hon numera heter, när hon nästlar sig in i huvudstadens finare kretsar. Det finns ett visst djup i beskrivningen av de män hon träffar i karriärens början och av hennes relationer med dem. Miljön och tidsandan i mellankrigstidens Stockholm skildras på ett kompetent och trovärdigt sätt.

Men ungefär i mitten av boken tippar det över. Av romanen blir en dokumentär, den levande gestaltningen övergår i ett uppradade av torra fakta. Det är så många turer, så många växlar och reverser och så många lurade gubbar att man inte har en chans att hålla rätt på alltihop.

Bengt Eriksson skriver själv i sitt efterord att boken blir mer verklighetsnära ju längre in i handlingen man kommer. ”Där jag vetat sanningen har det känns onödigt att ytterligare bygga på historien.”

Jag önskar att han fortsatt bygga och berätta, inte bara redovisa. Jag skulle vilja ha mer dialog och mer inre monolog. Jag skulle vilja veta mer om Inez.

Mer läsning

Annons