Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jag var kanske naiv"

Det har gått 14 månader sedan han själv sa upp sig i Jämtland Basket. I dag talar Dennis Aulander ut.

– Det var svårare än jag trodde att vara ligacoach, säger han.

Annons

Aulander är tillbaka på sitt jobb som lärare vid Sanda Basketgymnasium. Han stortrivs.

– Det känns fantastiskt! Framför allt får jag vara pappa och make på full tid. Jag är tacksam attjag är tillbaka hemma och att jag fick tillbaka min tjänst. Det är lyxigt att kunna ligga i soffan och titta på Tottenham-Manchester United, att höra flickorna spela spel på övervåningen, att äta gott och så.

Han säger att det är väldigt lite han ångrar med tiden i Jämtland. Det finns dock en sak han till slut tar upp.

– Efter segern mot Borås med 115–100, som var islossningen för Mario (Fernandes), var jag tvungen att meddela att vi hade skrivit kontrakt med en svensk landslagsguard i form av Johan Pierre. Det knäckte Mario.

Varför det; trodde han att Pierre skulle ta hans plats?

– Ja, tänk dig själv. Även om jag sedan förklarade för Mario att vi behövde Johan för att bredda truppen, blev det helt fel tajming på beskedet.

Dennis Aulander är helt säker på att Fernandes var rätt man för Jämtland.

– Han var precis den pusselbit vi behövde. Drazen älskade att få en guard som gjorde honom bättre. Tänk på att Mario, sedan han lämnat Jämtland och flyttat hem till Portugal, blev utsedd till Årets guard.

Aulanders hemflytt till Sanda har också gett honom en annan sinnesstämning än den han hade i november 2012. Han beskriver sig själv som ett "vrak" under den sista tiden innan han bröt kontraktet.

– Med facit i hand var det tuffare än jag hade trott. Att vara 85 mil ifrån familjen. Pressen blev stor, speciellt när det inte gick så bra.

– Jag var kanske naiv att tro att jag kunde gå från division direkt till ligan. Jag skulle ha mått bra om jag fått vara assisterande coach.och vuxit in i det.

I dag kan Dennis tycka att Vedran Bosnic, Pontus Frivold, Peter Öqvist och de övriga ligacoacherna gör ett fantastiskt jobb som orkar stå i skyltfönstret vecka ut och vecka in.

– Jag beundrar dem som frivilligt utsätter sig för den pressen.

Skulle du ha tacklat jobbet annorlunda i dag?

– Alltså... jag önskar att jag haft en mer renodlad assisterande coach. Sören och Pecka var ärliga och sa att det här var förutsättningarna, men det var otacksamt.

– "Jonte" (Bohlin) var sällan med på bortamatcherna, Sune (Pettersson) var sjuk en tid och Fredrik (Engvall) var mer en fyscoach. Ibland var jag helt själv och fick göra allt. Jag hade behövt ett bollplank.

Droppen blev när Aulander började få tvivel på sig själv.

– Det var jättesvårt, speciellt när resultaten uteblev. När jag började tvivla på mig själv var det till sist outhärdligt.

Kan du tänka dig en framtid som coach på hög nivå igen?

– Absolut! Jag stänger inga dörrar även om jag brinner för Sanda just nu. Jag inbillar mig att jag har många idéer och erfarenhet som jag skulle kunna använda hos någon klubb.

Dennis har också en hälsning till Jämtland Basket och klubbledningen.

– Jag känner igen mig i Pontus (Frivold). Han vill vara med överallt, att hugga i och jobba årt. Jag glädjs oerhört att Jämtland vunnit tre i rad, men jag hoppas att man är rädda om varandra och att inte "Pecka" och de andra bränner ut Pontus. Hoppas att de inser att de behöver tanka nytt bränsle då och då.

Den eventuella värvningen av Srdjan Vukovic från Trelleborg, kittlar Aulander, som mött honom flera gånger i division 1 med sitt Sanda.

– Om det bara handlar om ett jobb då måste man bara kunna ordna det. Srdjan är jättespännande. Han har ett stort ego, men det tror jag att Stefan (Hellgren) och de andra i omklädningsrummet kan klara av. De är en stark grupp och accepterar inte att andra bara kliver in och tar för sig.