Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag tror ibland att jag håller på att bli tokig"

Den 16 februari fick Mohammad ett pris på sitt huvud.
Det bästa sättet att överleva var att ta med sin fru Nada och barnen på en flykt som slutade i Åsarna.
Nu sitter de i en lägenhet och brottas med ovissheten om vad de gör efter den 5 december.

Annons

Det är ett lotteri av husrum när hundratals flyktingar varje vecka placeras någonstans i Sverige. Nada och Mohammed hamnade i ett kommunägt flerbostadshus i centrala Åsarna för fyra månader sedan.

Huset stod oanvänt när kommunen slöt avtal om flyktingmottagning här våren 2013.

Meningen var att lägenheterna skulle användas av asylsökande familjer – men saker och ting har hänt i världspolitiken sedan dess och större flyktingströmmar gör att den regeln inte längre är i bruk.

Nada, Mohammad och döttrarna Soso och Lolo bor i en sparsamt möblerad tvåa.

– Vi hamnade först i Grytan (flyktingboendet utanför Östersund) i tre veckor innan vi flyttade hit till Åsarna, berättar Mohammad.

Han har ett dödshot över sig i Jordanien efter en utomäktenskaplig affär som slutade med att en hel släkt nu jagar honom, frun Nada och barnen. Deras efternamn hålls hemligt för att de inte ska bli sökbara på Internet

– Den här personen som jagar oss dödade sin fru när han fick reda på vad som hänt. För det fick han sitta fängslad ett par veckor. Om han dödar mig får han förmodligen inget straff alls, säger Mohammad.

Det är alltså av hedersrelaterade skäl som familjen nu bott i Åsarna i sedan i våras.

– Men de tror att jag är i Holland nu och det kan de få fortsätta tro.

Flyktvägen var långt ifrån spikrak.

– Vi flydde till Syrien via Libanon, men där kunde vi inte vara på grund av kriget, säger Mohammad.

Resan gick via Turkiet i kringelkrokar till Sverige. Ett land som Nada hade en relation till med släktingar i Skåne som flydde dit under 80-talet.

– Det är det bästa landet i Europa, det är den allmänna uppfattningen i Jordanien, berättar Nada samtidigt som hon försöker leta fram en bild på en känd arabisk tv-personlighet som i kanalen Al-Jazeera flera gånger ska ha talat sig varm om Sverige.

Flyktingar från Syrien som är den dominerande gruppen asylsökande får automatiskt asyl på grund av kriget i landet. Men för Nada och Mohammad ser asylärendet ut att bli en avancerad procedur.

Mohammad har ett jordanskt pass men lever under dödshot och kan inte återvända till landet utan att riskera att bli uppsökt och dödad av hedersskäl. Nada å sin sida kommer från Palestina och är statslös – inget arabland kommer att släppa in henne om hon utvisas eftersom hon är palestinsk kvinna, hävdar hon.

Hur ärendet slutar är ovisst.

Den 5 december är intervjuer hos Migrationsverket inbokade. Tills dess kan de inte göra så mycket annat än att hålla sig i lägenheten i Åsarna.

Parets äldsta dotter är åtta år och börjar skolan nu i dagarna. För Mohammad och Nada är dagarna desto långsammare.

– Jag åker till Östersund ibland och är ute och promenerar runt i omgivningarna här i Åsarna, säger Mohammad.

– Jag gillar verkligen Åsarna, det största problemet vi har här är möjligtvis myggen, säger han och skrattar samtidigt som han visar flera myggbett.

Sysselsättningen för flyktingarna i Åsarna är i stort sett obefintlig. Röda korsets lokal har blivit ett avbrott i den annars ganska monotona vardagen.

– På tisdagar har vi språkkafé där vi försöker undervisa lite i svenska och barnen får komma hit och leka, berättar Barbro Larsson från Kvarnsjö som mer eller mindre blivit flyktingarnas länk till det svenska samhället.

Det är ideella krafter som driver verksamheten i Röda korsets lokal i Åsarna.

Hur fixar ni det här om mängden flyktingar ökar som det kan bli nu framöver?

– Det blir svårt, men vi hoppas att vi ska kunna samarbeta med Röda korset i Svenstavik.

Tillvaron i Mohammads och Nadas lägenhet förmörkas av den ovissa framtiden, bristen på sysselsättning och inte minst Israels krigföring i Palestina som håller Nada sysselsatt stora delar av dygnet.

– Ibland tror jag att jag håller på att bli tokig av det här. Jag har så mycket i huvudet. Jag har gråtit så mycket när jag sett vad de gör där nere och när jag får telefonsamtal från mina släktingar, säger Nada.

Hon har släkt kvar mitt i den härdsmälta som Gazaremsan är i nuläget.

– Två av kusinbarnen har blivit dödade, säger Nada.

Hon berättar om de sammanbrott hon fått av hela den stressade situationen och att hon till och med fått söka hjälp hos Bergs kommun.

– Jag vill att du skriver om Irene (Frykeskog) på Bergs kommun. Hon har hjälpt mig så otroligt mycket, säger Nada.

Var tar ni vägen om ni inte får stanna i Sverige?

– Ja säg det, det finns ingenstans att ta vägen. Månen vore nästan det bästa alternativet.

Annons