Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag saknar Palme

Annons

Tisdagen den 20 juni 1989 skrev jag ett inlägg i LT:s ordet fritt med rubrik Rösten vi saknar. Den röst jag då syftade på tillhörde Olof Palme, som idag ännu mer saknas i en Värld som är fylld av oroshärdar där det dagligen begås mängder av övergrepp på oskyldiga. Det har nu gått 25 år sedan vi då fick uppleva den tragiska massakern på Himmelska fridens torg i Kina. Där körde formligen militärmakten över demonstrerande studenter med sina pansarstridsvagnar då de demonstrerade för frihet, demokrati och rättvisa, vilket då slutade med att blodet flöt.

Då det nu har framkommit att Sverige med nuvarande regering aktivt försökt att sälja högteknologisk utrustning till Kina med syfte att användas i kombination med massförstörelsevapen, ja, då undrar man ju över vad som håller på att hända med Sverige och svensk politik. Det har alltså bara gått 25 år sedan denna tragiska händelse, som då ledde till att man beslutade om vapenembargo mot Kina dvs. att vi inte skall exportera vapen eller annan teknologi till denna diktatur. Detta tycks ju nu ha fallit i fullständig glömska. Sverige och Världen hade idag på nytt behövt en politiker med Olof Palmes styrka , mod och slagfärdighet för att kyla ner och hitta lösningar på alla oroshärdar som just nu pågår runt om i Världen, och samtidigt bedriva en utrikespolitik värd namnet. Man häpnar ju över den fattigdom som svensk politik nu uppvisar, då vi nu på olika sätt försöker trixa oss förbi detta vapenembargo, allt för att gå storfinansens herrar tillmötes. Våran nuvarande regering saknar framtidsversioner och en kunskap om ett sunt samhällsbygge, då de istället varit helt upptagna med skattesänkningar, privatiseringar, och en systematisk urholkning av trygghetssystemen vilket i sig är en helt ohämmad moderat politik.

Den nuvarande regeringen kom ju till genom ett smart kupp där Maud Olofsson bjöd in sina partivänner och kokade ihop ett gemensamt valprogram, där enda syftet var att få överta regeringsmakten. Man blev liksom hyenor som fått lite blodsmak helt överens om att slå till med full kraft mot ett försvagat och kraftigt splittrat socialdemokratiskt parti. Vad vi sedan fått uppleva är ju en regering som helt har letts av Fredrik Reinfeldt och moderaterna med de övriga småpartierna som stödstrumpor. Den glädjeyra som dessa partier uppvisat över att få sitta med och regera har ju då fått sådana proportioner att de helt glömt bort sina egna partiprogram och hjärtefrågor. De har istället nöjt sig med smågodis för att hålla god min tillsammans med den helt moderatstyrda regeringen. Man har svalt stora skattesänkningar, samtidigt som man svikit sina väljare på viktiga punkter som man tidigare gått till val på. Att sedan spela lite dålig dokusåpa med korvgrillning hemma hos Annie Lööf och sedan tala om hur kul man har det tillsammans i regeringen är inget som imponerar. Nej, då är det betydligt viktigare att uppfylla de vallöften som man gått ut och lovat Sveriges medborgare i sina valmanifest.

Men då nu siffrorna alltmer tyder på ett regeringsskifte så har ju plötsligt Annie Lööf hittat sitt partiprogram igen, som tydligen varit inlåst i Reinfeldts handskfack. Nu talar hon ju plötsligt om landsbygdsfrågor, ren luft och mat, miljöfrågor som om hon nu förbereder sig på att sätta sig i oppositionsbänken. Nu börjar ju de gamla centerpartisterna att känna igen sig igen. Vardagen är på nytt snart återställd. Det blev dock en kostsam bröllopsresa som Maud Olofsson kokade ihop med sina partivänner, vilken slutade med att Maud Olofsson, med ett icke klädsamt leende, lämnade skutan i förtid då hon bidragit till att Sveriges medborgare får ta en gigantisk ekonomisk smäll på 40 miljarder genom Vattenfalls omtalade skandalaffärer, där pengarna istället borde ha gått till att förbättra sjuk och äldrevården.

Folkpartiets Jan Björklund, som varit bas för skolfrågorna, har väl inte något konkret att glädja sig över då hans utspel om skolbetyg och tidigareläggning av barns skolstart närmast kan liknas som tomma slag i luften där elever på småskolan på egen hand kommit med betydligt vassare förslag.

KD-ledaren Göran Hägglund, som har sina hjärtefrågor kring sjuk- och äldrevården kan väl heller inte glädja sig över vad han åstadkommit, då dessa tråkiga privatiseringar som man varit med och beslutat om, lett till så mycket lidande för landets vårdtagare. Att se så kallade riskkapitalister plundra statskassan på miljardbelopp som dessutom försvunnit utomlands istället för att komma våra sjuka och äldre till nytta är väl näst intill kriminellt. Hur denna moderatpolitik kan gå hand i hand med KDS vallöften om förbättrad omvårdnad av barn och äldre, har man ju svårt att med bästa vilja förstå. Att använda ordet riskkapitalister är ju dessutom helt felaktigt, då de lägger beslag på stadsbidrag där det inte finns någon som helst risk att pengarna inte betalas ut.

Vad Sverige nu behöver är en trygg och beslutsam regering där människors kvalité i vardagen sätts i främsta fokus. Jag menar då kraftigt förbättrad skola, billiga bostäder för unga, krafttag på att få fram ungdomsjobb, tydligare miljösatsningar, och varför inte på nytt återinföra värnplikten? Den behöver inte vara så lång som tidigare, men den är viktig för att ungdomar skall kunna frigöra sig och samtidigt få en förbättrad samhällssyn. Att sedan få lära sig att ta hand om sin egen kropp, lyda order, och inordna sig i grupp är för många en bra start i livet, som kraftigt förbättrar möjligheterna att sedan ta sig vidare ut i livet. Att ge våra ungdomar verktyg och möjligheter att på nytt skapa en ljus framtidstro är för oss Alla den viktigaste uppgiften de kommande åren.

Gunnar Jonasson, Östersund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel