Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag önskar jag vore jämte

Annons

Presidenten

Var: Storsjötorget

När: 00.00

Betyg: 5

Förväntningar hägrar i luften och vimplar viftar redan innan talet kommit igång. Torget är täckt med den Jämtländska flaggan. Ett internationellt bildspel visas på en stor skärm. Det kan onekligen tolkas som propaganda, med en viss humor.

Jag har valt att inte göra någon vidare research för att få en äkta upplevelse. Åsikterna om talet har varit många. Att det är en sektliknande upplevelse, att jag kan bli chockad men också att talet kan handla om solidaritet och kärlek. Mina förväntningar är därmed någon splittrade men jag är redo. Som ett litet barn vill jag se det för första gången.

Självaste presidenten kommer in på en brandstege, till heder för 50-års jubiléet, och jag har nog aldrig sett något liknande. Det är imponerande att alla flaggar och samtidigt är det nog den starkaste lokalpatriotism jag sett. Jag funderar på hur detta fenomen egentligen påverkar människor, hur det för folket samman. Det är identitetsstärkande, speciellt när det i kör sjungs "Jämtland, jämt och ständut".

Presidenten har en mjukare retorik än en diktator och när folk stämmer upp i Jämtlandssången infinner sig en nästan religiös upplevelse. Det känns nästan som om stoltheten snuddar vid den amerikanska. Jag frågar mig vad den jämtländska identiteten består av; en gemensam historia, ett samhälle som man byggt tillsammans? Småföretagande, skidåkning och en frodande matkultur? Utflyttning och jantelagen?

Jag tänker att vi får vara glada att vi lever i ett land där vi inte haft krig på länge. I länder som Spanien, där fascismen varit starkt, var regionala kulturyttringar länge förbjudna. Jag tänker också på de gruppsykologiska experiment som genomfördes efter andra världskriget. De påvisar en auktoritetslydnad som, i sin värsta form, kan övergå respekt för mänskligt liv. Som utomstående ser sig då hela spektaklet absurt och jag undrar vilka som köper det här? Finns risken att barn blir indoktrinerade? Kanske kan man ändå tjäna på att vara lite skeptisk?

Det hela avslutas givetvis med ett pampigt fyrverkeri och jag är förvirrad. Folk runtomkring verkar ändå gladare, kärleken sprider sig, flera par kysser varandra. Det mest intressanta är onekligen den gemenskapsstärkande effekten och då önskar jag ändå jag vore jämte.

Jag säger som Ewert, må kärleken och respekten för alltid vinna!

Ellen Lindgren