Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag lovar ingenting i år – heller

Annons

Nej, jag har inte lovat någonting!

Jag har aldrig stått där med champagne- eller champisglaset vid nyårsklockslaget och orerat om hur mycket jag ska motionera nästa år eller att jag från och med den 1 januari ska sluta snusa.

Jo, när jag var ung och oförståndig kastade jag ur mig ett löfte att jag inte skulle äta godis på ett helt år. Det fick jag ju, så att säga, äta upp i 365 dagar.

Man kan krasst konstatera att detta var en hård lärdom som bevisar att löften som avges i nyårseufori inte ska anses som bindande. Det är som att tvinga en medvetslös att skriva under ett högst ofördelaktigt avtal.

Fast det har hänt att jag har suttit vid nyårsbordet och summerat det gångna året och det är nästan skrämmande vad lite man minns. Jag tänkte på den vardagliga minnesförlusten när jag som hastigast såg ett tv-program där en amerikansk polis frågade en misstänkt vad han gjorde den 14 februari för att utröna om personen i fråga hade ett alibi eller inte.

Alltså, jag minns inte vad jag åt för middag i förrgår! Jag hade varit huvudmisstänkt i samtliga brott sedan 1969 om polisen skulle ha pressat mig att komma ihåg exakt vad jag gjorde vid en brottslig händelse.

Faktum är att om jag tänker tillbaka kan jag inte komma på mer än ett par middagar som jag lagade och åt när vi bodde på Flata (Strömsund, för er som höjer på ögonbrynen).

Är det bara jag eller finns det fler som lider av en sjuklig oförmåga att komma ihåg saker?

Nåväl, det är ett nytt år, och i vanlig ordning kommer det att dröja fram till augusti/september innan jag har lärt mig att inte skriva fjolårets årtal på brev och i andra skrivelser.

Lycka till med 2013, mina vänner!

2014...