Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag hatar att sälja mig själv”

/
  • Eva Sjödin är född och uppväxt i Östersund, Johan Jönson har rötterna i Sundsvall. I fredag deltog de båda poeterna i författardagen på länsbiblioteket. Foto: Håkan Luthman

Att resa runt i landet, träffa läsarna och göra reklam för sina böcker är ett viktigt inslag i arbetet för författare i dag.
Men för många känns det som ett nödvändigt ont.
– Jag hatar att sälja mig själv, säger Johan Jönson.

Annons

Poeten från Sundsvall har skrivit ett dussin böcker men det var inte förrän med den senaste, ”Efter arbetsschema”, han fick sitt stora genombrott.

Den handlar om låg- löneslit i vårdsvängen – om arbete, död, kärlek och krig, säger han själv. Den hyllades av en enig kritikerkår och gav honom Aftonbladets litteraturpris 2008. Den är också nominerad till Nordiska rådets pris. I början av april får vi veta hur det går.

I fredags var Johan Jönson på länsbiblioteket i Östersund som en av 16 författare på Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norrs författardag. Dagen vände sig främst till arrangörer av författarbesök.

– Det här är ett viktigt sätt för oss att skaffa jobb åt våra medlemmar, sade Kerstin Hillström, författarförmedlare.

Men Johan Jönson tycker alltså att det mest är plågsamt att stå inför publik.

– Jag vill inte vara i centrum, sade han.

Men sedan öppnade han sin tegelstensbok på 800 sidor och fängslade publiken med lika vacker som svårsmält dagbokspoesi, indelad i kapitel som ”Måndag 07.30–13.30”, ”Onsdag 07.00–15.00”, ”Torsdag ledig”. Efter arbetsschema, alltså.

Det handlar om låglöneslitet på vårdgolvet, om patienters långsamma död och personals brist på empati. Här och var är kärleksdikter insprängda, ständigt återkommer porträtt av arbetskamrater som inspirerats av Stig Sjödins 1940-talspoesi från bruket i Sandviken.

– Jag kan inte läsa något som är representativt för er, för det här är en komplex bok, sade Johan Jönson.

Förutom poesi skriver han pjäser – och tiggarbrev till och från, det måste man när man är en fattig författare.

Prosa har han inga planer på att börja skriva:

– Jag tycker att det är så skönt att slippa romanernas intriger och pladder.

Till dem som har svårt att ta till sig poesi, eller kanske tror sig ha för ont om tid, ger han rådet att läsa ”skitfort och jättemycket”.

– Man kanske inte tror det medan man håller på, men efteråt upptäcker man att man har fått med sig fraser och ord som inte lämnar en på många år.

Mer läsning

Annons