Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag har glömt hur det är att bara ha en eller två"

Familjen Meyer i Rätan är som vilken familj som helst – men på en punkt sticker de ut. Familjen har åtta barn, i åldrarna tolv år till två månader.

– Vi har vuxit in i det, så jag har glömt hur det bara är att ha en eller två, säger mamma Kim.

Annons

Kim Meyer, 29, och maken Göran, 31, träffades år 2000. Året efter fick de sitt första barn, sonen Casper. Casper har fått sju syskon, systrarna Jonna, 9 år, Meja, 6 år, Hilma, 4 år, Tove, 3 år och Ninni 1 år, samt bröderna Melvin, 5 år och Theo, två månader.

– De som känner mig säger att jag alltid har sagt att jag vill ha många barn. Jag har velat ha minst tre, men det är inget som jag har tänkt på. Jag har alltid vetat att jag vill ha barn, säger Kim.

Nyaste tillskottet i familjen heter Theo och är snart tre månader gammal.

– Lillebror var efterlängtad, säger Kim.

Många föräldrar som kanske bara har ett eller två barn kan kanske tycka att det är svårt att få tiden att räcka till och att tillvaron är smått kaotisk. Så upplever inte Kim och Göran det.

– Man kanske inte hinner ha egen tid med alla åtta en och en, med det är inte så ofta de vill ha det heller. Jag upplever att folk har förutfattade meningar. Om de kanske har ett eller två barn och vet hur jobbigt det är tänker de att eftersom vi har åtta barn blir det fyra gånger så "hemskt", säger Kim.

– Det är ganska lugnt. Det rullar på, det är planering som gäller, säger Göran.

Planering är ett nyckelord i familjen Meyer. Kim har inte arbetat på sex år och Göran är just nu arbetslös, därför är det ingen lätt uppgift att få ekonomin att gå ihop med en så stor familj.

– Det är existensminimum, ungefär. Man får anpassa utgifterna efter inkomsterna. Prioritet ett är att alltid ha mat hemma. Det krävs ganska mycket planering och rutin på saker för att det ska fungera. Att barnen håller efter sina saker. De har vuxit in i det, de är väldigt duktiga, säger Kim.

Att vara en så stor syskonskara är förstås lite speciellt jämfört med familjer med färre barn. Casper, tolv år och äldst i syskonskaran, ser mest fördelar med att ha så många syskon.

– Det är roligt. Kanske lite ovanligt, men jag tycker inte att det är ovanligt. Man kan umgås och göra saker tillsammans. Man kanske inte alltid har tid att göra allt man vill, men vi försöker göra så mycket vi kan, säger Casper.

Mamma Kim tycker att sammanhållningen mellan de åtta syskonen är väldigt stark.

– Ibland tänker jag på hur hjälpsamma och måna om varandra de faktiskt är. Det är sådant man inte tänker på i vardagen, man tar för givet att det är som det är och att de tar hand om varandra. De stora barnen hjälps åt mycket.

Familjen Meyer är betydligt större än genomsnittsfamiljen – men det kan bli fler barn.

– Jag känner inte att det är stopp, jag kan tänka mig att ha fler. Jag frågade en kvinna "när vet man att det räcker?". "Det känner du, då känns det verkligen stopp", svarade hon. Det flyter på bra nu. Vissa säger "men tänk när alla blir tonåringar". Visst, det kan bli jobbigt, men det kan också bli tvärtom. Det är inget som jag går och tänker på, säger Kim.

– När Kim känner att det är stopp är det stopp. Man är så inne i det nu så en eller två till tror jag inte spelar någon större roll, säger Göran.

Familjen Meyer i Rätan är helt enkelt som vilken familj som helst, bara betydligt fler än genomsnittsfamiljen.