Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag älskar television

Varje gång jag möter en person jag inte mött förut och vi kommer in på vad jag jobbar med så utspelar sig nästan exakt samma scen.

Annons

"Jaha, du jobbar med tv. Du, ett program jag undrar över…"
Därefter ställer personen någon fråga om vad jag tycker om någon viss programledare eller något program. Just vilken person eller vilket program brukar skilja sig. Nej det scenario som är likadant är det som följer sedan. Personen brukar alltid himla lite med ögonen, småsucka och sedan säga: "Ja, jag tittar ju inte speciellt mycket på tv."

Tv är ett medium som har väldigt speciell laddning. Ofta får tv stå som symbol för fördumningen i samhället.
Detta kan smärta mig. Jag älskar television som medium och jag anser mig oerhört lyckligt lottad som dessutom jobbar med tv. Att läsa en tidning eller att lyssna på ett radioprogram har självklart sina fördelar gentemot television. Jag älskar att bläddra upp min morgontidning, LT till exempel, hälla upp en kopp kaffe och få en fördjupad bild av vad som hänt både på andra sidan jordklotet eller i grannbyn. Jag älskar att ratta in rätt frekvens på radion och lyssna på ett spännande samtal eller en bra berättelse. Men hur jag än vrider och vänder på det så i min värld vinner ändå tv.

Med tv får du liksom allt i ett. Du är delaktig på ett sätt som en tidningsartikel eller radioprogram inte alltid kan få till.
Sen är det ju så att tv har sina brister. Tv är ett snabbt medium. Den franske medietänkaren Pierre Bourdain hävdar att tv riktar sig mot "Le fast thinkers". Tv:s styrka är inte det långa samtalet.

Och jag kan definitivt inte gå i god för allt skräp som ofta skyfflas ut i våra apparater. Det finns många program som är rent gräsligt dåliga.
Men att följa ett bra tv-drama, titta på en rafflande fotbollslandskamp eller skratta åt ett underhållande program är en lycka som jag värdesätter högt. Och att man däremellan snabbt får nyheter och bilder från hela världen eller får tränga in i en tung dokumentär är något jag inte skulle klara mig utan.

Men det är inte detta jag tror att personerna jag möter himlar och suckar om. För jag tror att de håller med mig om detta. Nej, det är ju det så kallade slötittandet de inte vill bli förknippade med.
Ni vet vad jag menar. Man kommer hem efter en hård arbetsdag, man har hur mycket som helst att göra, men istället lägger man sig i soffan framför tv:n och bara glor. Just detta stämmer inte in i vårt lutherska samhälle. "Vafalls, man måste ju vara produktiv, jobba och slita och inte bara ligga och dröna bort tiden".

För er som skäms för att ni ibland får njutning av att slötitta på tv kan jag berätta att när man slötittar på tv, alltså bara tittar och låter tanken fladdra iväg, då sker exakt samma processer i hjärnan som när man mediterar. Bra va!

Så det är bra att slötitta på tv, men kom också ihåg att det finns inte heller många som förespråkar meditation fem timmar i sträck varje kväll. Svenskt lutherskt lagom är nog bäst.

Mer läsning

Annons