Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slå inte sönder den svenska modellen

/

Jag har varit på resande fot. Sett ÖIK möta Piteå inför 600 personer och ett dygn senare fått uppleva klassikern Modo–Leksand i Ö-viks hockeytempel inför 6 300 hockeyfrälsta ångermanlänningar. Hockeysverige lever, men frågan är hur länge?

Annons

Starka ekonomiska krafter vill nämligen se en stängd svensk högsta hockeyliga. Med frislängar till flera storstadslag vars tjusiga arenor, större publikunderlag och gott om sponsorer, ska få husera som de vill. Ett svenskt NHL med tolv eller fjorton lag är framtiden, enligt starka klubbdignitärer.

De talar förstås i egen sak. De vill riskminimera genom att efter stängningen förbjuda nya lag i högsta serien och omvänt inget lag kan längre trilla ur och riskera ekonomisk ruin.

Deras resonemang bottnar i att svenska spelare allt tidigare försvinner utomlands: Till feta proffskontrakt, numer både i Nordamerika och i Ryssland. Med större ekonomiskt underlag hoppas storklubbarna kunna behålla spelarna längre.

Men myntet har som bekant två sidor. Därför vore den här förändringen att ta död på det Hockey­sverige som i dag fungerar alldeles utmärkt.

Där sportslig drivkraft får varje förening att sträva uppåt. Nå en bit till. Bli bättre. Kämpa. Oavsett en förening spelar i allettan, allsvenskan eller SHL är för drömmen, hoppet och möjligheten allt framåt oavsett om du är välbetald spelare eller ideellt jobbande ledare. Alla vill se sitt lag nå framgång i den fortfarande gemensamma familj som stavas Hockeysverige.

Omvänt: Om Hockeysverige tar denna dröm ifrån ÖIK, Piteå, eller för den delen även Modo och Leksand, ja då riskerar många klubbar gå mot sotdöden. Den sportsliga nerven rycks undan.

För så är det när jag sitter där i Fjällräven Centers fashionabla hockeytempel, i Ö-vik att det uttrycks stark oro för framtiden. Just över att SHL kan stängas och att lag som Modo och Leksand då kanske inte finns med när portarna slår igen. Två klassiska föreningar vars orter i så hög grad präglas av ishockey sedan mer än 50 år, riskerar då att inte ens på sportslig väg ges chansen till comeback.

En sådan utveckling vore förödande. Klubbar skulle försvinna på löpande band. Och med dem talanger som har fostrats ute i landet, ja ofta långt upp i vårt avlånga land. För inte är det i Stockholm, Göteborg och Malmö som de största profilerna sett dagens ljus.

Hockeysverige ska därför fortsätta som i dag. Basketen utgör ett varn­ande skräck­exempel. Där har det gåtts kräftgång allt sedan någon jubelidiot kom på idén med en stängd liga. Svensk idrott behöver därför inte fatta ytterligare ett sådant oklokt beslut.

Mer läsning

Annons