Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Irenes enmansteater fyller tolv

Hon älskar kombinationen av starka berättelser och skapande och berättar gärna sagor för vuxna. När Irene Hedin mötte dockteatern väcktes något inom henne.

Annons

Vi är inte många som hittat till Teater Dockan och Jag en lördag i februari men är lika välkomna ändå. En trappa ner i Klockhuset på Frösö strand väntar ett himmelrike för min pysselfrälsta femåring: äggkartonger, glitter, limpistol, tyger, utklädningskläder, artist books som fått fötter, leksaksvärldar och dockor. En gigantisk nallebjörn och några små visar vägen in.

Det är tolv år sedan Irene Hedin startade sin enmansteater Teater Dockan och jag. Hon kombinerar dockteater med skaparverkstäder, mest för små men också för stora.

– Jag tycker sagor har så många dimensioner så de passar lika bra för vuxna, säger hon.

Hon vill också ge vuxna möjligheter att skapa, eftersom de har färre chanser till eget skapande än barn.

Själv upptäckte hon dockteatern genom en öppen Waldorfförskola som hon besökte med sitt yngsta barn.

– Det var något inom mig som väcktes, säger hon.

Uppväxten i Malung rymde inget liknande:

– Jag tar igen lite av barndomen, jag tycker det är väldigt roligt att skapa själv, skrattar hon.

Hon började spela hemma med sina egna barn och eftersom växte verksamheten. Hon är lågstadielärare och har genom åren gått kortare kurser i dockteater, just nu i terapeutisk dockteater.

Vi går in i den lilla salongen där dagens föreställning väntar: HC Andersens konstsaga Den fula ankungen. Hon har flera uppsättningar på repertoaren men den här har nyss haft premiär. Tjajkovskijs Svansjön ackompanjerar berättelsen om den dungrå ungen som skiljer ut sig från de gula plastsyskonen och deras ankmamma. Spelstilen ligger nära barnets egen lek, här blir en mössa som krympt till en gran och leksaker blandas med den stickade hönan och de handgjorda svanarna. Den lilla publiken följer uppmärksamt sagan.

Sedan går vi tillbaka till skaparrummet:

– Jag älskar kombinationen av starka berättelser och skapande, säger Irene Hedin.

Skaparverkstaden tar vid. Uddasockorna i en låda blir med enkla grepp till handdockor, kanske i form av en ankunge. Femåringarna lockas av toarullar och flörtkulor, en minimelloartist och prinsessan Mollylina växer fram.

– Tanken är att barnen ska ha med sig något som påminner om berättelsen, då kan de gå vidare med berättelsen hemma sedan, säger Irene Hedin.