Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intim enmansshow med Fröberg

/
  • Då och då flyttar sig Tobias Fröberg från gitarren till pianot, medan han spontant pratar om sådant som dyker upp  i hans huvud.Foto: Joakim Rolandsson
  • Foto: Joakim Rolandsson

Ibland lite blues, ibland lite folk, men för det mesta bara charmig pop. Så lät det när den kritikerrosade gotlänningen Tobias Fröberg intog Gamla Tingshusets scen i fredags.

Annons
Gitarrkillen med känslorna på utsidan, Tobias Fröberg, kliver ut på scenen i den lilla, men intima konsertlokalen. Publikens surr övergår till applåder, som blir besvarade på glad gotländska. Med några trevande ackord och en skör men säker stämma prövar han sig fram, och hittar snart rätt. Det dröjer inte länge innan den unge trubaduren har publiken i sin hand.
Ibland låter det som om Tobias Fröberg har Cat Stevens och Neil Young att tacka för mycket. De lättsamma akustiska gitarrplocken tycks ta avstamp i 70-talets lite folkigare gitarrpop, men refrängerna är tillräckligt trallvänliga för att fungera på radio.
Den blygsamma publikmängden och Tobias Fröbergs avskalade, akustiska musik gör att högtalarsystemet nästan känns överflödigt på Gamla Tingshuset denna kväll. Och trots att musiken varken tillåter dans eller taktklappningar, förstår man att publiken är med hela vägen.
Då och då flyttar sig Tobias Fröberg från gitarren till pianot, medan han spontant pratar om sådant som dyker upp i hans huvud. Det känns ärligt och opretentiöst, precis som hans musik.
Tobias Fröbergs enkla gitarrpop rör sig aldrig särskilt långt utanför singer-songwriter-formatets ganska snäva gränser. Men det gör inte så mycket, för med bara gitarr och sång lyckas Tobias Fröberg skapa en härlig konsert, och kanske sätta några tonårstjejers hjärtan i brand.

Mer läsning

Annons