Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte min stämning

Utanför fönstret myllrar stråket. Förra året skrev jag bittert en faktaruta, punkt för punkt, om varför den där raddan med tält som en vecka per år får jämtlänningarna att tappa fattningen suger.

Annons

Kontentan var väl, att jag var 17 år. Därför sög det. Jag fick inte vara med. Stå utanför, bita mig i underläppen och vänta. Nu har svea rikes lag gett mig tillåtelse att vara där. Det sög.

Eller så finns det en tjusning i att betala 59 kronor för att dricka öl ur något så befängt som en plastflaska, i ett plasttält. Kanske är det någonting charmigt i att allting på området smälter vid brand. Vad vet jag. Men jag missar den. Tjusningen alltså. Att det är ett tält skulle ju kunna bidra till någon slags mysfaktor, men tyvärr går jag miste om även den. Det känns bara som en provisorisk nattklubb i Östtyskland.

Människor som febrilt försvarar stråket, påstår att det är STÄMNINGEN som gör det, Jocke du missar STÄMNINGEN. Ja. Jag är nykter. Misstankar börjar gro, att stämningen är ett finare ord för fyllan.

Min tes förstärks av vakterna. De är ju nyktra. Och inte verkar de ha insupit någon gemensam festivalspirit som ligger i luften? Min tanke här är inte att dra alla dörrvakter över en kam. Bara de jag har stött på de senaste dagarna. Men. Jag förstår inte! Vad man än gör!

Jag tassar fram i kön. Jag håller upp min legitimation innan de ens hunnit fråga. Jag PSH! fnyser förrädiskt åt de fulla ungdomarna. Jag säger hej, och när jag går så säger jag hej då. Som sig bör. Man kan nog påstå, att jag gör allt som står i min makt för att bli vän med dessa typer. Fråga mig inte varför. Det är väl någon slags psykiskt yadayada. Kanske hoppas jag bara på att få mina fördomar spräckta. Hursomhelst! Det spelar ingen roll! De är fortfarande så bistra, och enkelspåriga. Visst, det är deras jobb, de varken hinner eller vill väl inte vara trevliga med alla. Vem är jag att fördöma det.

Men försök föra ett samtal med någon som pluggat in en mening för kvällen. Jag vet fortfarande inte om det var en robot jag träffade den kvällen (tänk er att jag pratar med den snällaste rösten jag har att erbjuda).

– Hej, jag måste springa iväg och kissa innan bandet börjar spela, kan jag gå in här när jag kommer tillbaka?

– Kön går fort.

– Så går man på toa måste man alltså ställa sig där igen? Jag kan inte missa bandet, eftersom jag jobbar och ska fota dem.

– Kön går fort.

– Okej, hur fort? Det är som sagt lite brådis.

– Kön går fort.

– Okej, far åt helvete.

Den sista biten la jag till i efterhand, tyvärr. Eftersom detta är gammelmedia, som bloggarna säger, vet jag inte just nu vad för snaskigt som hände under torsdagskvällen. Jag vet bara att stråkets bästa ställe var min balkong. Min stadiga träbalkong.

Fotnot: Som sagt finns det fina vakter också. Jag önskar bara ibland att de skulle bli lite fler. PORTA MIG INTE FRÅN KROGEN!!

Mer läsning

Annons