Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte bara för de redan frälsta

Annons

Sport är svenska folkets sysselsättning alla kategorier sa SVT-chefen Eva Hamilton när hon skulle rättfärdiga prioriteringarna i programtablån. Allt annat får maka på sig, så är det bara. En liten minoritet som jag tillhör, ser elitidrotten som en tveksam verksamhet med röda siffror i bokslutet. Människohandel, pengar, skador, dopning, sprit och våld. Inom fotbollen har det gått så långt som till läktarkatastrofer, dödsmisshandel, terror och hotfull styrning från supporterklubbarnas firmor.

Starka känsloyttringar och passion finns förvisso också på Operan, men jag har aldrig hört talas om att det blir våldsamt. Möjligen kastas någon tomat i Italien om en sångare inte lever upp till förväntningarna.

ÖFK:s ordförande Daniel Kindberg har funderat och kläckt den ljusa idén att gifta ihop kulturen med fotbollen och satsar brett med bildkonst, teater, dans, musik och litteratur. "Min resa till ÖFK" är en antologi skriven av spelare, tränare, läkare, terapeuter och administratörer i miljonföretaget. Kulturcoacher inom olika områden har också medverkat. Zlatan är den fotbollsspelare som kommit närmast konsten i sitt spel och jag kan tänka mig att han varit en inspiratör för Kindberg. Nu har han blivit frimärke och jag saknar bara en bok i hans hand. Då hade han blivit en förebild av supermått!

ÖFK är gränsöverskridare och brobyggare och genom att våga det annorlunda öppnar de sig försiktigt för leken som är den ursprungliga meningen med fotboll. Spelarna kommer från olika håll i världen, det livar upp läsningen. Mansdominansen bryts av företrädare för fysioterapi, loungeverksamhet, ungdomsarbete och kulturen.

Flera av de utländska spelarna berättar om sin uppväxt i fotbollsakademier, dit de skickats som småpojkar och varvat idrotten med teoretiska studier, samma princip som ÖFK praktiserar i samarbete med ett gymnasium. Den person som de flesta nämner utöver Daniel Kindström är tränaren Graham Potter som går som en röd tråd. Den från London importerade fysioterapeuten berättar hur hon till Potter förmedlat insikten att fotbollsspelare också är människor och inte enbart en handelsvara. Hennes erfarenheter av slalombacken i Bydalen, skridsko på Storsjöns is, Storsjöyran, surströmming och den ständiga frågan Why are you here? är kul läsning lite på sidan om fotbollen.

Texterna har skrivits på modersmålet och i förekommande fall översatts till svenska. En 20-årig spelare från Ghana är speciell med sin långa resa från Right to Dream Academy i Acca via otaliga framgångsrika uttagningar, Årets Spelare i England och till sist värvad av Graham Potter till ÖFK. Han ser sitt liv i ett högre perspektiv och kontakten med en kyrka i Östersund har hjälpt honom känna sig hemma. Det han skriver om våra fördomar om Afrika är viktigt. Synd att hans text kortats något i översättningen. Ord som stolthet, passion och massor av fackuttryck som jag inte begriper förekommer ofta men inte mycket om konflikter och problem. En ledare vittnar om slutet av 1960-talet då det var lika viktigt att ha sprit eller öl med sig på bortamatcherna som fotbollsskor. Ett passerat stadium?

På samma sätt som Zlatan-boken gjorde mig nyfiken, har ÖFK:s projekt öppnat mig för en ny värld, större och mer komplicerad än jag visste. Det som kändes som ett udda uppdrag blev en spännande upplevelse, vilket också är svaret på om boken är läsvärd för andra än de redan frälsta. Bilderna är fina men jag skulle ha valt en annan till omslaget.