Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inspirerande och vackert om folkkonst från förr

Efter över två års flitigt arbete bland nordiskt hemslöjds- och museifolk folk på olika håll är det äntligen färdigt, praktverket "Yllebroderier – berättande folkkonst från Norden" (Hemslöjdens förlag).

Annons

Här finner vi en grundlig dokumentation av det fria yllebroderi som under 1700- och 1800-talen blomstrade i hela det geografiska område som en gång varit danskt, det vill säga Danmark, Norge, Jämtland och Härjedalen, Skåne, Halland, Blekinge, södra Småland och Gotland. Dessutom massor av läckra bilder och inspiration för alla som längtar efter att ta itu med ett färgsprakande handarbete som passar att pryda ett modernt hem med i dag.

Det var i Skånes hemslöjdsförbund som arbetet med boken initierades, och länshemslöjdskonsulenten i Skåne Annhelén Olsson står som huvudredaktör. Till sin hjälp har hon tagit tio expertskribenter från både Danmark, Norge och Sverige. En av dem är Ingela Fredell, länshemslöjdskonsulent i Jämtland, som under rubriken "Folkkonst målad i ylle" skriver om de brudkuddar i fritt yllebroderi som är så typiska för vårt län.

I ett par LT-artiklar har vi berättat om Ingela Fredells arbete med boken, och även hjälpt henne att efterlysa brudkuddar. Efterlysningen gav bra resultat. Bland annat kunde tre kuddar från Kyrkås hembygdsgård och en mycket speciell kudde från ett privathem i Rätan läggas till dem som man redan visste fanns på museer och hembygdsgårdar i länet.

Utifrån ett material om cirka 120 kuddar berättar Ingela Fredell om material och tekniker, om mönster och motiv, om varför kuddarna syddes och hur de användes. Hon konstaterar att många av kuddarna är broderade på valkat ylletyg i blått, och spekulerar i om brodöserna återanvände karolinska uniformer. Sådana uniformstyger har man inte hittat någon annanstans, så ”tänk om de enda bevarade uniformstygerna finns i de jämtländska brudkuddarna – krig och kärlek hand i hand”, skriver hon.

Brudkuddarna var främst en prakttextil och en symbol för föreningen mellan man och kvinna. Men de togs förmodligen sällan fram till vad vi menar med kyrkbröllop. Ingela Fredell har nämligen jämfört initialer och årtal på kuddarna med gamla vigselböcker och funnit att det sällan stämmer. Därför tror hon att kuddarna oftast inte tillverkades till vigseln utan till trolovningen. Lysning och vigsel i kyrkan som laga äktenskap infördes 1734, men långt därefter levde traditionen med trolovning som äktenskapsform vidare bland bönderna.

Den sista av de kuddar som återfunnits i Jämtlands län tillverkades 1835. Därefter upphörde seden, förmodligen för att bonddöttrarna var måna om att följa tidens trender och började välja nya attribut vid sina bröllop.

Som tur är förstod hembygdsrörelsen redan tidigt att yllebroderierna var en textil skatt som måste bevaras åt eftervärlden. Genom kurser och framtagning av material och mönster har man spridit kunskapen vidare till broderiintresserade.

Ingela Fredell har under arbetets gång låtit göra kopior av flera gamla kuddar och materialsatser har tagits fram som redan finns att köpa på Jamtli. Jag lär knappast bli ensam om att få lust att springa iväg och köpa en sådan efter att ha läst den vackra boken ”Yllebroderier”.

Åsa Eriksson Ahnfelt

Annons