Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inkarnationen av den omutlige och korrekte tjänstemannen

"Spionjägaren, bland agenter, terrorister och affärer"

ICA Bokförlag

Annons

Det där är ju Olle i Sörgårn! Jag tar boken i bibliotekets nyhetshylla och läser med en blandning av nostalgi och spänt intresse Spionjägaren av Olof Frånstedt. I mitten av 40-talet var vi båda tonåringar i Hackås och Olle imponerade med sina för oss bondbarn ovanliga språkkunskaper som han tillägnade sig med hjälp av Hermodskurser. På den vägen blev Olle student på latinlinjen, troligen till hans första skolfrökens överraskning. Olle visade nämligen ringa arbetslust de första åren i B2-skolan, något som fick lärarinnan att ta ett allvarligt samtal med pappan. Det var en på det hela taget lycklig uppväxt, summerar Olof Frånstedt och beskriver föräldrarna med stor kärlek och respekt. Från fadern Erik Harald Olsson, en man med många kommunala uppdrag, kom drivet att vilja ta sig fram i livet, att hela tiden agera med nyfikenhet, iver och intresse. Så beskriver han sig själv och en skolkamrat, som valde att stanna i byn, kompletterar med följande omdöme: Ja, Olle var ju en filosof redan då!

Filosof, hur stämmer det med den fortsatta karriären? Ganska bra, visar det sig. Militärtjänst i Uppsala lockade just för att där fanns möjlighet att fördjupa sig i filosofi samtidigt som ett liv inom rättsväsendet, kändes helt rätt. Parallellt med de yrkesinriktade juridikstudierna slukade Olle Kant, Nietzsche, Schopenhauer och Karl Marx, djupa analyser och filosofiska problem var hans passion. Han ville framför allt försöka förstå hur människor fungerar. Efter en tid som fjärdingsman i Sveg och ett par år som stadsfiskal i Luleå blev Olof Frånstedt handplockad till säkerhetspolisen i Stockholm. 1966 blev han ansvarig för Säpo:s operativa verksamhet som var myndighetens kärna och var i tolv år chef för det svenska kontraspionaget. Han berättar nu sin sanning om den synnerligen dramatiska tiden som vi benämner det kalla kriget. Fakta har sopats under mattan och en öppen politisk debatt har förhindrats under förespegling att det skulle skada demokratin. Människor har ändå rätt att veta till slut, menar Olof Frånstedt, som nu skriver på den andra delen. Säpos rykte har blivit skamfilat efter lyxiga personalfester tema James Bond för offentliga medel. Jag har svårt att tänka mig att en sådan kultur fanns under Olof Frånstedts tid. Han framstår som inkarnationen av den omutlige, korrekte och i förhållande till sitt uppdrag lojale tjänstemannen. Visst, han blev granskad av JK och JO men aldrig fälld. En gång smet han förbi den byråkratiska processen när han på uppdrag fixade 25000 kronor ur polisens kassa som belöning till spionen Wennerströms städerska, Carin Rosén, hon som gav Säpo bevisen. Revisorn hade inget emot dessa expenser när han fick reda på vad det handlade om. Wennerström var rakt igenom gemen, fåfäng, girig och egoistisk, visade ingen ånger och kom alldeles för lindrigt undan, lyder Frånstedts dom.

Maktspelet mellan öst och väst, jakten på spionerna Wennerström och Bergling i all ära, priset i spänning och dramatik tar ändå Baader-Meinhof organisationens ockupation av västtyska ambassaden i april 1975. Det var då Tv-reportern Bo Holmström i direktsänding när tyska ambassadens tak flög i luften, skrek LÄGG UT! LÄGG UT! till Tv-högkvarteret. Olof Frånstedt var på plats och som innehavare av den högsta tjänsteställningen fick han ta befälet. Justitieministern Lennart Geijer och hans vapendragare Ebbe Carlsson kom och rörde till i ett redan rådande kaos. Efterspelet som Olof Frånstedt fick hantera var den planerade kidnappningen av Anna- Greta Leijon. Fascinerande detaljer avslöjas. Rikspolischefen Carl Persson gav Olof Frånstedt uppdraget att planera ett delikat statsbesök av sovjetledaren Nikita Chrusjtjov. Det blev upptakten till en livslång vänskap mellan Frånstedt och Persson. Förhållandet mellan Säpo och Olof Palme, IB-affären, sveket mot Raoul Wallenberg, alla dessa ärenden, kontakt med utländska säkerhetstjänster, där Olof Frånstedts uppgift var att skydda landet från spionage och avslöja hot mot rikets säkerhet, här får vi ett inifrån perspektiv som är nytt och överraskande. Författaren är klädsamt självkritisk när han medger hur mycket bättre Säpo skulle ha varit med fler kvinnor. I nästa del kommer mer om IB-affären och den famösa bordellhärvan, då Olof Palme desavouerade sin rikspolischef för att rädda Geijer och grabbarna. Naturligtvis har Olof Frånstedt också en åsikt om hur mordet på Olof Palme gick till och den tänker han avslöja.