Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inget mer duttande i anfallsboxen, tack

Annons

Bortskämda som vi är sedan den magiska fotbollssommaren 2013, är det frustrerande se ÖFK:s tafatta försök till anfallsfotboll så här långt i årets Superetta. 1–1-mötet med Husqvarna var inget undantag.

Ja, ja, säger någon – men de trillar ändå bollen bra. Jo visst, men det räcker inte. Bortförklaringarnas klagosång om alla skador ger inga extrapoäng den heller. För även om vi pratar otur, lagen om alltings jävlighet eller en massa medicinska klichéer, rullar spelprogrammet ändå bara på. Matcher avgörs, poäng fördelas, tabellen sorteras och ÖFK är kvar kring de förhatliga strecken där ingen vill befinna sig: Respass direkt eller kval för att få stanna kvar i fotbollens finrum.

Så illa ska det nu inte behöva gå. För lite stämmer det när tränare Graham Potter talar i termer av "positivt spel" och "framtida möjligheter" utifrån delar av matcherna mot Värnamo och Husqvarna.

Men åtta av nio tappade poäng kan ändå inte snackas bort. ÖFK är i skiten och framöver vankas ödesmatch varje gång, närmast på fredag i Södertälje mot ett lika poänghungrande Syrianska.

Och som sagt, ingen väntar in sjukstugans läkeprocesser. Serien tuffar på...

Påskaftonens tränardrag var att i någon sorts desperation sätta upp mittbacken Luka Peric på topp. Kroaten är visserligen lång och kan stångas i anfallsboxen, men med fötterna går det långsammare och det blev lite uträttat.

Nu går det inte klandra Graham Potter för han har de mannar som står på två friska ben och de är för få för sambafotboll á la 2013.

Men åter igen: Matcher liras och poäng fördelas – här är det fighter som måste tas och i det avseendet finns ändå hopp för ÖFK.

Tågan är obruten. Sammanhållningen består och som blott 20-årige Linus Sjöberg uttryckte det efter lördagens 1–1-match: "Alla kämpar och sliter för att hitta spelet från ifjol".

Och han som då mestadels satt på bänken är numer en av stöttepelarna. En lirare som går från klarhet till klarhet.

En annan som lyft är nyförvärvet Brwa Nouri som var mittfältskung både mot Värnamo och mot Huskvarna.

Men vi saknar en matchtränad Emir Smajic, som kan smälla dit ett par bollar från nästan ingenting i chansväg. Forwards som gör det lilla extra växer inte på träd.

Därför måste fler göra som just Linus Sjöberg och Brwa Nouri: Kliv fram. Gå på avslut själva. Lämna inte över avgörandet till någon annan. Vela inte. Spela med en touch mindre och sluta upp med duttandet i boxen.

För nu behövs segrar, inte vackert spel och hedersamma poängtapp för den som vill upp ur dyn och slippa undan streckdramaturgin.