Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen sitter säkert

Annons

Visst kan man tycka att Social demokraterna inte borde ha presenterat det ofärdiga förslaget om en återinförd förmögenhetsskatt. Visst kan man tycka att lanseringen av en fastighetsskatt för de allra dyraste villorna sköttes på ett oproffsigt sätt. Eller att partiledningen lade för mycket krut på att övertyga den stora pensionärsgruppen. I någon mån är alla påståenden riktiga.

Det var helt klart dumt att föreslå en förmögenhetsskatt som inte specificerade vilka förmögenheter som skulle beskattas. Det var dåligt att borgerlig media tilläts ljuga ihop en historia att fastighetsskatten skulle tvinga familjen Pettersson på Villavägen att övergå till svältdiet. Och inte blev det bättre när Miljöpartiets ekonomiska talesperson menade att villaägare med små resurser alltid kan låna pengar på banken för att betala skatten ... Med sådana uttalanden behöver man inga politiska motståndare.

Att peka ut enskilda frågor som avgörande för valutgången är dock vanskligt. Faktum är ju att samtliga nämnda förslag – rätt formulerade – tvärtom hade kunnat bana vägen för ett rödgrönt maktskifte.

Det är till exempel ett högst rimligt krav att burgna villaägare, mångmiljonärer och miljardärer bidrar i större utsträckning än vad som i dag är fallet. Detta kan knappast betecknas som kontroversiell politik i ett land som sedan 30-talet dominerats av ett rött arbetarparti. Progressiv beskattning och omfördelning – däri ligger nyckeln till ett av världens mest framgångsrika samhällsbyggen.

Problemet var snarare att inte tillräckligt många väljare var villiga att ta till sig den socialdemokratiska berättelsen . Det brast i trovärdighet och kommunikation. Och vilka är det som kommunicerar och utstrålar trovärdighet? Jo, människor, politiker.

I går meddelade Mona Sahlin att hon uppmanar samtliga ledamöter i partistyrelse och verkställande utskott att ställa sina platser till förfogande inför nästa års extrakongress. Sahlin, Baylan, Östros – ansvar måste utkrävas och till syvende och sist hamnar vi på individnivå. KO