Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ingeborg Jonsson

Ingeborg Jonsson, bosatt i Brunflo men uppväxt i Grönviken, Fåker, har avlidit. Hon blev 93 år.

Annons

Ingeborg, eller Bojan som hon kallades i syskon- och vänkretsen, tillhör en generation där livsvillkoren var så annorlunda att de verkar inte bara tillhöra en annan tid, utan en annan planet.

Ingeborg har berättat om hur hon under 1940-talet fick ta ansvaret för hemmagårdens kreatur – 38 mjölkkor och 25 getter. De skulle vallas till fots mot fäboden i Oviken. 

Ingeborg var ett av 12 syskon. Hemmet i Grönviken kallades Ol Jons och finns fortfarande kvar.

"Det var väl ett rätt ordinärt jordbruk. Vi levde inte i överflöd, men vi svalt aldrig", har Ingeborg berättat.

Hårt arbete och sammanhållning var självklara livsvillkor. 

Det enda nöjesliv som kom ifråga var söndagsskolan som fanns i Bjärme, en mil från Grönviken.

Ingeborg kom att leva ett liv som många av dagens kvinnor – och män för den delen – skulle uppleva som obarmhärtigt, för att inte säga förnedrande.

I hela sitt liv har hon hjälpt andra. Som minderårig hemmadotter, som tonårig piga, som vuxen yrkesarbetare och slutligen som pensionär med ansvaret för den äldre systern, Cornelia.

1952 fick Ingeborg jobbet som hemvårdarinna i Fåker. Det var ett arbete som befann sig rätt långt från dagens strikt arbetsrättsreglerade verksamhet. Hon fick bära blytunga mjölkkrukor, handskura mattor och storstäda.

Som hemsyster fick hon kliva in i landsbygdsslum och alkoholisthem. Hon såg många tragedier, mötte både ilska och tacksamhet.

En kort tid lämnade hon hemmet i Grönviken:

"Jag klarade inte av att vara i Stockholm. Jag fick nog efter tre månader", har hon berättat.

Sedan Cornelia avled har Ingeborg levt ensam och tilltagande ohälsa gjorde hennes sista år plågsamma. Det som ändå gav tröst och tillförsikt var en stark gudstro.

Kvällsbönen ingick i hennes dagliga rutiner.

Hennes två kvarvarande syskon, många syskonbarn och vänner minns henne som en rättfram och kärleksfull person. Lika nära till medkännande tårar som uppsluppna skratt.

Torgny Jonsson