Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inga kravaller. Inga upplopp

Annons

Kungen har varit kung i mer än 30 år. Han måste ha hållit tusentals tal och ändå är han yxig som en andrakladdare som inför klassen läser upp vad han gjort på sitt första sommarlov. Tar inte ögonen från lappen och är livrädd för att det ska bli fel. Om jag vore kung skulle jag tänka att: Det är ju jag som är the shit. Passar det inte så är det i alla fall jag som är kung. Jag säger vad jag vill. Jag behöver inte slaviskt följa det som är skrivet. Efter bröllopsmiddagen i lördags slog det mig att han i framtiden kanske skulle anlita svärsonens farsa som talskrivare.

Olle Westling har garanterat inte hållit tal för kungar, prinsessor och drottningar förut, men verkade ha allt det självförtroende som statschefen saknade. Jorå, jag ägnade stordelen av helgen åt att kolla kungligheter i tv. Prinsessan Matulda, Drottning Flagrantia och Kung Cholahoppsansa. Det var ingen måtta på hur fina alla gäster var och det var nog tur att de höll till i slottet för det hade nog varit svårt för alla att få plats i föreningshuset i Ockelbo. Hundratusentals människor var ute på Stockholms gator för att titta och förundras över prakten.

Många förundras över att det var så lugnt. Inga kravaller. Inga upplopp. Men det är egentligen inte så konstigt. Ett sådant här evenemang är som en jättelik fotbollsturnering där alla håller på samma lag. Det är klart att det säkert stod en och annan republikan i nåt gathörn och knöt näven i fickan. Men där fick de stå. Även om bröllopet var en formidabel succé ska man inte glömma att det finns fler än Lars Ohly som hellre jagar flugor (han gjorde det i tv i lördags) än tittar när kungligheter samlas till fest.

Jag var med i ett punkband en gång, ja faktiskt i trakterna av då kungen blev kung. Typ förra årtusendet. Att jag år 2010 skulle sitta och bli tårögd för att en prinsessa tittade kärleksfullt på sin blivande make kändes på den tiden lika otroligt som att Storsjöodjuret skulle kravla in på Törners och beställa ett wienerbröd. Men man blir äldre. Jag säger inte klokare, utan just äldre.

Den epistel som du just nu sitter och tragglar dig igenom blir den sista på ett tag. Fram till någon gång i augusti tänker jag lämna era måndagar i fred och förbereda mig på den stora dag som inträffar någon dag i slutet av sommaren. Den dag då jag lämnar 40–50-årsåldern och blir 50-plussare. Det ser ju inte ut att bli den där varma-sköna-sitta och-läsa-med-ryggen-mot-en-björk-sommaren, faktum är att det där parasollet jag fick i början av sommaren inte en enda gång blivit uppfällt och man kan ju alltid undra vart Victoria och Daniel tänker fara på bröllopsresa. Har de tröttnat på sol och värme är de alltid välkomna hem till mig. Vi kan sitta på balkongen i fleecejackor, äta bullar och dricka kaffe.

Trevlig sommar på er allihop.