Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inför politisk "värnplikt"

Annons

Begreppet förtroendevald hade fram till 1970-talet någorlunda täckning, då flertalet som tilldelades uppdrag hade kvalificerat sig genom olika samhällsinsatser. Ledamöter i fullmäktigeförsamlingar var väl förankrade i samhället och hade goda kunskaper om medborgarnas problem och synsätt på olika samhällsfrågor. I kommuner och landsting fanns ett starkt intresse att uppnå samförståndslösningar.

Därefter har antalet medlemmar i de politiska partierna minskat dramatiskt. Av de röstberättigade är endast ca 3 procent anslutna till ett politiskt parti. Det kan finnas flera orsaker, men ett skäl är att partierna började inrätta politiska tjänster inom kommuner och landsting.

Därmed bildades en elit inom partierna, som gavs möjlighet att försörja sig på politiskt arbete. Under de senaste decennierna har vi sett ett tilltagande främlingskap mellan medborgarna och ledamöter i olika politiska organ. Övriga partimedlemmar tappade successivt intresset att arbeta ideellt och lämnade så småningom medlemskapet.

Upprättande av valsedlar och nominering till uppdrag i nämnder och styrelser genomförs i mindre grupperingar och etiketten förtroendevald är inte längre lika tillämpbar. För en mindre grupp politiker tycks det vara ett bekvämt sätt att skaffa sig makt och en bra försörjning. Det är däremot inte den bästa lösningen för medborgarna. Om man med viss välvilja kan hävda att det finns ett inslag av förtroendevald i början av en politisk karriär, så ändras politikerns beteende ganska snabbt, sedan vederbörande inordnats i den interna kulturen och hierarkin.

Utvecklingen går mot en teknokratisk politiker och i stället för att inbjuda till konstruktiva gemensamma lösningar fylls debatten i ökad utsträckning av arroganta inlägg av dem som sitter på makten. Jag är övertygad om att en helt dominerande majoritet av medborgarna vill ha kommunledningar som verkar för brett samförstånd.

I många kommuner begränsas antalet ledamöter i fullmäktige, eftersom det är svårt att rekrytera kandidater. Den låga anslutningen till partierna innebär att urvalet till olika uppdrag är ytterst begränsat och detta påverkar givetvis kompetensen.

Min bestämda uppfattning, som även bygger på erfarenhet, är att det i kommuner och landsting skapas en hel del onödigt politiskt arbete, som inte bidrar till ökad nytta för medborgarna och definitivt hämmar effektiviteten.

Nuvarande system för politiskt urval leder till en fortsatt kvalitetsförsämring av olika politiska församlingar. Därför krävs att mönstret bryts. Alternativet är förskräckande. En passiv befolkning som tiger still. Medborgare som har gett upp och inte längre bryr sig om samhällets fortsatta utveckling, då man ser att befolkningen styrs av ett system där politiker- och tjänstemannaroller har sammanblandats och där de styrande inte lyssnar mellan valåren.

Om man renodlar politiker- och tjänstemannarollerna blir de partipolitiska uppgifterna i kommuner och region inte så omfattande att man kan försvara heltidsengagemang.

Nutidens hjältar är alla de som vid sidan av sina anställningar arbetar ideellt 15-20 tim/vecka t ex som tränare och ledare av våra barn och ungdomar, eller inom olika frivilligorganisationer som t .ex Röda Korset och Kvinnojouren.

Mina förslag är att:

# ingen politiker ska ha så omfattande engagemang att man blir beroende av politiken för sin framtida försörjning.

# presidieuppdragen begränsas till två perioder.

# det skapas arbetsformer där man kan engagera personer som inte är partianslutna, men som har ett starkt intresse för samhällsutveckling. Det skulle tillföra kompetens och höja status.

I Dagens Nyheter 28 mars 2014 framför författaren Gun-Britt Sundström en intressant tanke, att vi borde införa en civil värnplikt så att varje svensk fick se politiskt arbete inifrån, inte med obligatoriskt partimedlemskap men som deltagande i själva samhällsarbetet. Det är det enda som skulle kunna hejda politikerföraktet och den sjukt alienerade uppfattningen av allmänna val som underhållning och tävling anser hon, och jag instämmer.

Nils Eriksson, Östersund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel