Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Infallsrik midsommarnattsdröm

/
  • ”Anonyma teatrare”, ett gäng jämtländska hantverkare/amatörteaterskådespelare lockar till många sköna skratt.
  • Madeleine Sundbergs Puck förtrollar flitigt i en formstark midsommarnatt. Magdalena Fredrikssons, Anna Höglunds och Rebecka Mårlinds skogsväsen guidar publiken in i drömmen. Foto: Håkan Luthman
74 elever samsas smidigt i Vittraskolans produktion ”En midsommarnattsdröm”, tio av dem är dansare.

Jag sitter med ett leende på läpparna en mycket stor del av tiden. Vittras sistaårselever har verkligen gjort William Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” till sin alldeles egen: en 80-talsmusikal i discokulans sken som utspelar sig på den tiden när rollerblades var en nyhet.

Annons

Det visar sig att Ebba Gröns ”Ung och kåt” (”Jag vill bara känna köttets lustar (…) kärleken e blind”) gifter sig lika bra med Shakespeares kärlekskomedi som The Weather Girls ”It’s raining men”: ”each and every woman should find a perfect guy”. Och det är bara två av en stor mängd dansanta hittar som sprängts in i handlingen.

Shakespeares originalhandling har förflyttats till ett 80-talsöstersund där maffian regerar. Kung Teseus har blivit en imposant kung Tobias av maffian och Egeus är den hunsade andremannen Egon vars självständiga dotter Hanna (Hermia) vägrar att gifta sig med maffiakillen Dennis (Demetrius).

Hon vill bara ha discokillen Linus (Lysander), mycket komiskt spelad av André Olofsson. Men i midsommarnattens trolldomsskog faller han istället för den skönsjungande Helena som i sin tur bara vill ha Dennis.

Älvkungen Oberon och hans förtrogne Puck får kärlekskarusellen att snurra, även för älvdrottningen Titania som faller för skådespelarhantverkaren Botten – av Puck förvandlad till punkare istället för till åsna som i originalet. Elin Johansson gör Botten med självklarhet som en del av Kvittens amatörteatertrupp, här förvandlad till jämtländska hantverkare som går under namnet ”anonyma teatrare” – en mycket roande bekantskap med snyggt ensemblespel.

Lägg därtill en mängd dansanta älvor, tre berättarväsen och en hel orkester och det blir ”En midsommarnattsdröm” där helheten och infallsvinkeln känns rejält genomarbetad, överraskande och mycket uppfinningsrik.

Det är inte alltid alla toner träffar rätt, ibland fastnar texten på halva vägen – särskilt när det gäller Shakespeares originaltext – och alla rörelser är inte perfekt synkade. Men delarna gömmer sig i en fräck, form- och färgstark helhet som håller mig fången i stort sett hela midsommarnatten.

Mer läsning

Annons