Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inez Green

/

Vår älskade maka, mamma, farmor, mormor och svärmor somnade in den 5 mars när solen lyste som klarast, en vacker vinterdag.

Annons

Inez, född Eriksson, växte upp på gården i Bye som nummer sju i en syskonskara på nio barn. Hon fick tidigt lära sig att baka mjukt och hårt tunnbröd, gå till ladugården och mjölka kossorna samt att sköta övriga sysslor på en gård. På somrarna var det fäbodlivet som gällde med arbete, musik och umgänge. Hon berättade om många fina episoder från den tiden och sjöng ofta en speciell ”bulåt” som hon även lärde barn och barnbarn.

Under ungdomsåren var Inez med i bland annat kyrkokören och revyer på föreningshuset.

1948 gifte hon sig med Gustav och fick två barn, Gunilla och Karl-Gustav. 1957 flyttade familjen till färjemansbostaden i Vallsundet där hon bodde kvar fram till Vallsundsbron var klar, därefter blev det stugan i Överbyn som blev deras hem.

I Inez natur låg lusten och modet att prova på saker. Med stark drivkraft genomförde hon sina projekt, bland annat tog hon tidigt körkort och gick språkkurser efter det att hon fick sitt stora intresse för resor. Otaliga är hennes resor till främst Teneriffa och Turkiet där hon dansat, solat och badat. År 2000 tog hon med sig barnbarnen Lina och Mikael till Teneriffa på en oförglömlig semester.

Hon hade under flera år olika städjobb men det som lockade mest var tunnbrödsbakningen. Inez sparade ihop pengar och köpte en elektrisk bakugn så att hon kunde baka närhelst hon ville, för att sedan stå utanför Valhalla eller på Gregoriemarknaden och sälja sina brödkakor.

Bärplockning var också något som hon gärna ägnade sig åt och vi kommer aldrig att glömma då myrarna lyste gula så långt man kunde se, lnez plockade till och med i sin keps eftersom alla hinkar och påsar var överfulla. Sång, musik och dans var något som hon älskade och det är många som har fått njuta av hennes vackra sångröst, inte minst på Ängegården dit Inez flyttade november 2008.

Det är med stor tacksamhet som vi tänker på den fina omvårdnad som Inez fått där och den vänlighet och omsorg som även vi anhöriga har fått ta del av.

Vår älskade sångfågel har tystnat och saknaden är stor.

Gustav, Kalle och Bitte, Gunilla och Peter

samt alla barnbarnen

Mer läsning

Annons