Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ilska kan bygga musik

Jaha. Nähä. Det här valet gick ju, som väntat kanske, rent ut sagt åt helvete.

Annons

Blått valfläsk med en stor skopa brunsås signerad Sverigedemokraterna på menyn, och svenskarna slickade skålarna. Utan att tänka på den bittra eftersmaken. Det är lätt att räkna nackdelarna med den här dystopin. Svårare är det att hitta någonting positivt med situationen. Men någonting hittade jag faktiskt, som med lite god vilja och jävlar anamma kan göra de här fyra åren uthärdliga.

Missnöjda människor är kreativa. Förtryckta människor försöker att se en lösning. De uppfinner saker, uttrycker meningar och kämpar för sin sak.

Hiphopen växte fram på sjuttiotalet i New Yorks slumområden. Istället för att deppa över sin situation började några rappa glatt över skivorna som spelades på kvartersfesterna i Bronx. Partytricket blev en mångmiljonindustri och resten är, som man säger, historia. I ungefär samma veva började Margret Thatcher styra England. I Londons motsvarande delar till Bronx hade plötsligt tusentals ungdomar någon att kanalisera sin ilska på. Någon stal en gitarr, en annan ett par trummor. Vips, så var punken uppfunnen.

Missnöjda ungdomar har byggt några av dagens musikaliska grundstenar. I motsats till detta: Basshunter är en medelklasskille från en medelstor stad. Hans anledning till att börja göra musik, var att underhålla sina kompisar medan deras datorspel laddade. Det blev geggig blipblop-techno som handlade om, ptja, datorspel.

Från ett större perspektiv: Lady Gaga kommer från Manhattans finare delar. Gick katolsk privatskola. Hoppade senare av high school för att satsa på musiken, vilket man kan göra om man har en pappa som betalar. Resultatet blev förutsägbar pop och en attityud endast en ekonomisk oberoende kan ha. Den enda risken med att ha en stabil regering är att den här skitmusiken fortsätter att frodas. 300 000 svenskar gläds åt det rasistiska partiets intåg i riksdagen. Det är skrämmande. Men vi andra är nio miljoner. Vi är argare än någonsin. Och bland oss finns en hel del tonåringar som i detta nu slipar på motreaktionen.

1979 var första gången en borgerlig regering vann två val i rad och styrde landet. Då kom Ebba Grön. Vad kommer nu?