Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Illusionen av paketens rörelse

I över 60 år har den funnits där, Lennart Rodhes gestaltande vägg i Östersund. Numera mest känd inom en liten krets konstvetare och bland IT-konsulterna på Cybercom.

Annons

"Jag håller helt med om att människan är ett företrädesvis kreativt djur som är dömt att inrikta sig mot ett mål och att ägna sig åt diverse ingenjörskonster, det vill säga ständigt och oavbrutet bygga sig en väg, som leder någonstans vart som helst."

Detta låter Dostojevskij huvudpersonen Källarhålsmannen säga i sin roman "Anteckningar från ett källarhål", som gavs ut 1864. En profetia som uttalades mot bakgrund av Crystal Palace som uppfördes inför Londonutställningen 1851, en byggnad där gjutjärnskonstruktionen visades öppet. I en tid då industrin började styra dagordningen blev de historiska stilarna med dess kolonner och ornament överflödiga. Framtiden tillhörde ingenjörerna, Crystal Palace blev banbrytande på det sättet. De modernistiska konstnärerna hakade snart på. I botten fanns en utvecklingsoptimism, det skulle vara något nytt, men även en fortsättning av något som redan fanns. Konstruktionen och funktionen var viktiga att visa.

Det dröjde länge innan den här typen av konst kom till Jämtland på allvar. År 1948 påbörjade Lennart Rodhe arbetet med "Paket i långa banor" som skulle inrymmas i det nya posthuset i hörnet Tullgatan/Rådhusgatan i Östersund. Rodhe var en av de unga konkretister som byggde vidare på arvet från de tidiga modernisterna. Han tog tidens tankar om att ett offentligt konstverk skulle tillhöra alla och ingå i en funktionsverklighet på allvar.

Fast det blev inget brutalt radikalt verk som bara såg till teknikens former och framtiden, endast förståeligt för ett fåtal. Rodhe studerade paketens rörelser på en postterminal i Stockholm och inspirerades av Storsjöbygdens färger och svepande linjer. Idén till det glaserade teglet hämtades från den över 2 500 år gamla Ishtarporten i Berlin. En resa till Alhambra i Spanien gjorde starkt intryck. På de medeltida palatsen hittade han ornament i vilket tre trianglar med en fjärde i mitten bildade en större triangel, vilket skapade en särskild rörelsedynamik. Något som skulle komma att överföras till "Paket i långa banor".

Genom ett samspel mellan diagonala linjer från kortsida till kortsida, trianglar och syskonfärger skapades illusionen av paketens rörelse. Allt i nära anslutning till postens expeditionsdisk där kunder mötte personal och hanterade paket. Denna utsmyckningens nära samband med en funktionsverklighet behölls från invigningen 1952 till 1973, då en skärm sattes upp framför "Paket i långa banor" och ytan närmast användes som rekreationsrum för postpersonalen.

Fem år senare blev det postsorteringsyta framför verket och 1987 en informationsdisk. Hela byggnaden revs 1991 utom väggen med "Paket i långa banor", och en helt ny byggnad uppfördes kring den. Här huserar i dag Cybercom Sweden AB:s Östersundskontor och för de som vill se "Paket i långa banor" tar de emot besökare efter bokning i förväg.