Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

I sommar besöker vi länets litterära platser

Vi åker runt på en gammaldags brandbil i ett solvarmt Ystad. Beskådar lika mycket som vi är till allmän beskådan för andra. Brandbilen stannar till utanför ett brunt tegelhus i tre våningar. Här skedde en gång ett mord. Inte i verkligheten utan i det parallella litterära Ystad som Henning Mankell bokstav för bokstav har byggt ihop i Wallanderböckerna.

Det är så lätt att bara se ytskikten. Skog, skog, skog och några hus, skog, skog, skog, en älv, en sjö, en bro. Snö, ängar, berg som blånar.

Jag tänkte mycket på det när jag jobbade i Norrbotten, hur orter som Pajala, Övertorneå och Arvidsjaur blir till helt andra platser när man träffar människor som lever och verkar där och inte bara ser dem på håll eller snabbt förbisvischande i bil.

Berättelserna – texterna, sångerna och filmerna – är en genväg till platserna. Fiktionen får gator och skogar att växa. Boksidor blir till kartböcker över andra verkligheter.

Och samtidigt, det är inte på riktigt. Det är fiktion och fiktionen måste få vara fiktion också. Copperhill i Åre måste få spela sin roll som alphotell i Ruben Östlunds "Turist" och Ragundaskogarna få föreställa Silverhöjds omgivningar i Jordskott, utan att avkrävas svar på hur verklighetens platser ser ut.

När jag intervjuade Ola Nilsson om hans trilogi pratade vi om platserna, de verkliga och de uppdiktade. Det finns tydliga drag av Hammerdal i trilogin, men han betonade att det är en poäng att det är en fiktiv plats: "För mig är varje bok ett eget landskap, en egen värld, man förminskar den genom att passa in den i en verklig miljö", sa han då.

Elin Olofsson var inne på samma linje. Gärningsberg har sin förebild i Offerdal och staden som kallas Vinterstaden är en uppenbar omskrivning för Östersund men det är inte verklighetens platser som boken utspelar sig i. Med författarens självklara rätt till sitt eget litterära universum konstrueras platserna efter litteraturens behov. Samtidigt har Elin Olofsson också varit tydlig med att hon driver ett "litterärt befolkningsprojekt" från "underberättade" platser.

I sommar ger vi oss här på kultursidorna i väg till några av länets många litterära platser. Vi djupdyker i de kaninhål där verklighet och fiktion korsas och en särskild dragningskraft uppstår. I en serie om sex delar går vi in i några av de litterära verk som har spegelbilder i verkliga platser i länet.

I morgon, onsdag, kommer första delen. Då besöker vi Kerstin Ekmans Svartvattnet. Följ med!