Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I mitt Sverige

Annons

När jag var liten och gick hem från skolan var jag rädd att Lasermannen skulle hoppa fram ur en buske och skjuta mig med sin laserstråle. Så fort jag såg en röd lampa lysa på avstånd klappade hjärtat fortare. Någon berättade för mig att Lasermannen bara skjuter invandrare. Och jag andades ut. Jag var ju svensk och blond så mig skulle han nog skona.

Jag var rädd för mycket när jag var liten. Mest av allt var jag rädd för krig och naturkatastrofer. Jag fick höra att det inte kunde bli krig i Sverige, för Sverige är ett rikt och fredligt land. Min mamma berättade att naturkatastrofer sällan händer här och jag andades ut. Krig och översvämningar var bara någon annanstans. Inte här.

Bekräftelserna om hur bra vi hade det i Sverige gjorde att jag kunde sova gott om nätterna. Katastroferna skulle inte hända här. Idag är jag vuxen och kan inte längre tröstas med samma enkla förklaring. För allt drabbar oss alla, här och nu.

I mitt Sverige önskar jag att vi inte ska behöva diskutera huruvida rasismen har ökat eller minskat, eller ifrågasätta hur mycket invandring Sverige tål. I mitt Sverige öppnar vi våra gränser för de som behöver komma hit och vi ser alla människor som en tillgång. Migrationen är en naturlig del av den tid vi lever i och vi formar vår politik därefter. Mina barn ska inte lära sig att hår- och hudfärg har någon betydelse för en människas säkerhet eller framtidsutsikter.

I mitt Sverige önskar jag att den som är sjuk och lever på sjukersättning inte ska behöva oroa sig för att utförsäkras. Ordet utförsäkrad är raderat från Svenska akademins ordlista. Vi erbjuder den bästa tänkbara vård till alla människor, oavsett plånbok eller i vilken del av landet man lever. I mitt Sverige sitter välfärdens riskkapitalister och gråter med tomma konton på Kanalöarna.

Det finns de som ifrågasätter om klimathotet existerar. I mitt Sverige vill jag att klimatpolitiken genomsyrar alla politiska områden och inte begränsas till vaga förslag om gröna jobb eller miljösmarta alternativ i vår konsumtionslivsstil och jakt på tillväxt. Vi värnar om kommande generationers möjlighet att dricka rent vatten och springa genom vackra, obesprutade ängar. Vi låter inte fattigare delar av världen betala för vår miljöförstöring för att sedan stänga gränserna när klimatflyktingarna kommer. Vi tar klimathotet på allvar och gömmer oss inte bakom bortförklaringar om att en grön omställning skulle hota vår livsstil. En livsstil där vi tror oss kunna göra vad vi vill, när vi vill så länge vi har pengar att betala notan.

I mitt Sverige betalar vi gemensamt notan för att få ett Sverige som vi kan vara stolta över.

Med dessa ord i bakhuvudet går jag och röstar på söndag.

Lovisa Arvidsson