Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Handlake Village är byborna sprickfärdiga av stolthet

/
  • På anslagstavlan i det gröna köket hänger ett vykort med texten: ” Rikast är den vars nöjen kostar minst”.  Här, på näset mellan sjöarna Trollsjön och Handsjön, bor Anna-Lisa Löfstrand och Gunnar Andersson. Gunnar minns väl Takidas sångare Robert Pettersson som barn. ”Visst minns jag Robert som lillpöjk. Det var mest fiske  i huvudet på honom då. Han bodde på sjön dag som natt”, säger han.
  • Barndomsminnen.  I det röda huset alldeles vid vägen bodde en av Sveriges största artister, Robert Pettersson, som liten pojke.
  • I juni förra året slog affären upp portarna igen.
  • Martin Bodin driver jakt- och fiskebutiken Mabo mitt i Handsjöbyn. Han och sonen Mattis medverkar i Takidas musikvideo ”Handlake village”. ”Grannbyarna är nog lite avundsjuka på oss för all publicitet”, säger han och skrattar.
  • Varje dag går Gunnar en promenad genom hela byn. En mil om dagen brukar det bli.
  • ”Vi är stolta och tycker att det är jättekul. Hoppas det går bra för Robert nu”, säger Thyra Pedersen, som är en av dem som stod Takidas sångare närmast under tiden i byn.Foto: Håkan Luthman

Det var här som en av Sveriges just nu hetaste rockvideor och uppföljaren till ”Curley Sue” spelades in i höstas. Hur har livet förändrats i Handsjöbyn efter att Takida gick rätt in på topplistorna med superhiten ”Handlake Village”? Jo, en ny vägskylt ska tillverkas och byborna är som sprickfärdiga av stolthet. De tror att grannbyarna är lite avundsjuka på all publicitet.
– Jag vill hälsa till hela byn, men framför allt till Thyra, Gun-Marie, Assar, Reidar och Martin, säger sångaren Robert Pettersson.

Annons

Handsjöbyn. Byn dyker plötsligt upp mitt i skogen, efter att man passerat Rätansbyn. Efter ytterligare en mil tar Västernorrland vid. Mitt på dagen finns det inte en människa ute; det är tyst och stilla.

Här, i ett rött tvåvåningshus, föddes sångaren Robert Petterssons mamma, på köksgolvet. Här bodde han under en period av sitt liv. Det är förmodligen här de starkaste barndomsminnena finns för Takidas frontman. På mormors gräsmatta, på Långtjärn och i köket med de vita spetsgardinerna. Efter flytten, först till Stockholm och senare till Ånge, fortsatte familjen att komma upp till den jämtländska lilla byn så fort möjlighet gavs.

– Handsjöbyn för mig betyder trygghet, glädje och en härlig tid. Jag fiskade jämt när jag var liten, tog båten och stack ut på sjön själv i tidig ålder, säger Robert.

Och det är också så byborna minns honom. Thyra Pedersen umgicks mycket med Roberts mamma och medverkar även i videon. När familjen lämnade byn var det hon som fick ärva Roberts katt Molle, som i dag är 18 år. I hennes minnen finns en liten pojke; lugn, tillgiven och ganska fåordig.

– Han var inte någon som gav så mycket av sig själv i ord. Det var svårt att veta vad han tyckte och tänkte ibland. Man kanske skulle kunna beskriva honom som lite bohemisk på sitt sätt. Han stack ofta i väg själv för att uppleva naturen och djurlivet, säger Tyra.

– Visst minns jag Robert som lillpöjk, säger Gunnar Andersson och tar för sig av de nygräddade våfflorna som sambon Anna-Lisa Löfstrand ställer fram på bordet. Mycket grädde och hjortronsylt ska det vara.

– Jo, jag minns. Han var trevlig, men det var mest fiske i huvudet på honom. Han bodde på sjön dag som natt. Nu har han satt Handsjöbyn på kartan, det råder det ingen tvekan om. Folk ringer och frågar om den där låten, fortsätter han. Tyvärr har varken han eller Anna-Lisa sett videon, internet strulade så mycket att de till slut gav upp.

Nu ska det tillverkas en sprillans ny vägskylt med texten ”Välkommen till Handsjöbyn/Handlake village”. Fattas bara annat. I en typisk avfolkningsby måste man utnyttja det man har, menar Gunnar.

På 50-talet blomstrade orten med bland annat två diversehandlar, två bilverkstäder, två sågverk, en biolokal, två kaféer och ett postkontor. Det fanns gott om skogsarbete och framtiden såg ljus ut. Då bodde här 550 personer. I dag bara 95.

– De stackare som bor kvar är pensionärer eller jobbar på sågen. Det är den enda sysselsättning som finns. På 50-talet var det roligt och livat i byn. Då hade vi ingen samlingslokal som vi har nu. Nu när vi inte ens behöver den, säger Gunnar.

Men visst finns det ljuspunkter fortfarande. Gunnar och Anna-Lisa tycker att de lever ett enkelt men mycket gott liv med naturen alldeles inpå husknuten. På våren är det lätt att bli rik på murklor, på hösten är myrarna guldfärgade av hjortron. Lägg därtill motionsdanserna i den gamla matsalsbaracken, festerna under jul och sommar, och inte minst - grannsämjan.

– Byn har en väldigt bra sammanhållning. Det finns gott om eldsjälar som ställer upp ideellt, både i skidklubben och i vägbelysningsföreningen. Annars fungerar ingenting, säger Gunnar.

Inte många små orter kan skryta om att ha två egna hits. Förutom Takidas dunderhit fick faktiskt Christina Kjellsson en hit med ”Aldrig hit igen” för många år sedan. Låten handlade just om hennes hemby Handsjöbyn.

Christina jobbar tydligen som musiklärare i Göteborg numera, och ”aldrig hit igen” blev det aldrig något av med i praktiken. Förstås. Hon var hemma och hälsade på så sent som i förra veckan, berättar Gunnar.

I juni förra året öppnade Martin Bodin jakt- och fiskeaffären Mabo i byn. Han och hans son Mattis medverkar som sig själva i Takidas musikvideo.

– Jag bara står här bakom disken, precis som jag gör nu, och Mattis sitter bakom mig. Grannbyarna är nog lite avundsjuka på oss för all publicitet, säger Martin och skrattar.

Takidas team filmade ä ven dottern Lova och hennes kompis Wilma när de gungade, men det kom aldrig med i videon.

– Det blev katastrof, hon tyckte att det var så häftigt med inspelningen, säger Martin. Också han minns Robert Pettersson som liten, även om de aldrig hade någon personlig relation.

– Jag minns att han spelade mycket tennis och fotboll. Det är möjligt att vi spelade tillsammans någon gång, men han var lite yngre än jag så det blev inte naturligt att vi umgicks.

För Martin var det självklart att flytta tillbaka till sina rötter när han bildade familj. Efter tio år i Östersund längtade han och sambon Jessica efter något som staden inte kunde ge dem.

– Jag har aldrig varit någon stadsmänniska och så ville jag ge barnen trygghet. Men nu är högstadiet i Rätan hotat, det blir väl dödsstöten för området, säger han och ler snett.

Det plingar till i dörrklockan. Martin fokuserar på sin kund som är på jakt efter nya yllestrumpor i storlek 43. Det har hunnit bli eftermiddag. Fortfarande är allt lugnt och stilla. Det enda som hörs är ett glatt kvitter. Gunnar berättar att det är ovanligt mycket småfåglar i farten i vinter, särskilt domherrar. Deras röda bröst lyser vackert vid varje välfyllt fågelbord.

Precis som när Takida var här förra året visar byn upp sig från sin bästa sida med strålande sol och blå himmel. Härjad, sargad, men fortfarande stark och stolt. Precis de egenskaper som Robert målar upp i sina textrader om byn. För honom som artist kändes det rätt att ta vara på sina minnen och sin hembygds historia.

– Det finns väldigt mycket vemod och smärta i Handsjöbyn och från vemod kommer mycket vackert. Låten och videon är en hyllning till mina rötter, säger han.

– Vissa saker som låten handlar om stämmer inte i dag. Affären är till exempel inte stängd längre. Men stoltheten kan ingen ta ifrån oss. Kommer man här ifrån är det djupt rotat i själen, säger Martin.

Robert försöker fortfarande åka upp till Handsjöbyn varje sommar. I år hoppas han kunna vara med i fisketävlingen Gädd-draget.

Får man gissa att det kommer att vara en del bybor i publiken när Takida spelar på Storsjöyran i sommar?

Mer läsning

Annons