Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

I en litterär viskonstnärs fotspår

Samhällskritiska, lyriska, burleska?

Jordiga berättelser eller drömska fragment?

Låttexter kan svänga snabbt eller vandra långsamt. Huvudsaken är att de känns.

I artikelserien "Med texten i blodet" berättar några aktuella musiker om text-författare som berör dem.

I dag: Andréa Lundqvist, singer songwriter, om Cornelis Vreeswijk.

Annons

"Jag ska be att få ställa upp

med en visa om en tupp

Som var gammal och utsliten

impotent och väderbiten.

Hönsen klagade och gnällde

för han dem ej tillfredställde

de skrev på en petition

’Ge vår tupp förtidspension’

(sa dom) . "

Ur "Hönan Agda"

I 10-årsåldern upptäckte Andréa Lundqvist en skiva i pappa Håkans samling. Fräcka, skämtsamma visan "Hönan Agda" blev en klar favorit.

– Jag tyckte att det var så rolig text och ville höra låten hela tiden. Men jag var ganska ensam om min musiksmak bland mina kompisar. När de hörde låten brukade de fråga vad det där var för konstig gubbe, säger Andréa och skrattar.

Februaridagen har just blivit kväll när vi knackar på hennes lägenhetsdörr mitt i centrala Östersund. I vardagsrummet fladdrar stearinljusen stämningsfullt. En tavla av konstnären Marin Hemmingsson och några kuddar får utgöra de enda färgklickarna i en för övrigt vit, stilren inredning.

Det har hänt en hel del i Andréas liv sedan den där dagen då hon hörde den flygande holländaren för första gången, men hennes fascination, både för Cornelis Vreeswijk svenska, litterära viskonst och för honom som människa med ett stormigt privatliv, har inte ändrats.

– Personligen tror jag inte att han hade kunnat skriva det han skrev om han inte hade levt det liv han levde, säger hon fundersamt.

– Han är en sådan som man skulle vilja träffa och prata en hel natt med över en whisky. Jag skulle fråga honom om vad som är verkligt och vad som är påhittat i hans texter.

Cornelis Vreeswijks texter är som livet självt; roliga, drastiska, politiska, poetiska, sorgliga, vackra och allt däremellan. För sina texter är han älskad, de har gjort honom till en av Sveriges största trubadurer. Cornelis Vreeswijk hade en alldeles unik förmåga att berätta episka historier. Visan "Esmeralda", till exempel, börjar med en blixtförälskelse och slutar med skilsmässa.

"När jag var ung, lekte jag kull,

med Esmeralda för lekens skull.

Men så en dag när jag

tog henne fatt,

märke jag till min förvåning att;

kärlekens låga brann i min själ.

Där svann min ungdom,

adjö och farväl."

(...)

"Liksom en herdinna

med dimmig blick,

var Esmeralda i avklätt skick.

Jag såg när jag stal hennes ros,

så jag vet.

Då var hon smal,

men nu är hon fet.

Förr var hon ivrig,

men nu är hon slö.

Tur att det blev som det blev,

adjö."

Ur "Esmeralda"

– "Esmeralda" berör mig väldigt mycket. I den får Cornelis med hela livet samtidigt som den är väldigt humoristisk. Jag blir glad av den, säger Andréa, som för ett tag sedan övergav engelskan och började skriva låttexter på svenska i stället.

– Jag har alltid haft lätt för att uttrycka mig på svenska och upplever att mitt hemspråk gör texterna mer nakna och ömtåliga. Det är lättare att gömma sig bakom engelskan.

Tidigare hade hon mycket att bearbeta och skrev mest om det som fanns inom henne, säger hon.

– Förut handlade texterna mycket om olycklig kärlek, men det gör de inte nu. Nu har jag börjat skriva mer om sådant jag observerar, jag kan se någon på stan och undra vem det är.

En stor inspiratör är just Cornelis Vreeswijk, som hon anser vara ett glimrande exempel på hur man kan använda det svenska språkets olika nyanser för att levandegöra olika karaktärer och miljöer.

– Och ändå var han inte ens svensk! Han beskriver människorna i sina låtar så bra att man vill lära känna dem på riktigt, säger Andréa.

Hon har särskilt fastnat för karaktären Fatumeh i Cornelis persongalleri, som hon tycker träffar en rakt in i själen. Cornelis släppte både skivan och diktsamlingen "Till Fatumeh – rapport från de osaligas ängder" postumt 1987. Just nu arbetar Maria José Iglesias Peralta med en dokumentärfilm om Fatima Nádja, som växte upp i Hälsingland, men senare hamnade snett bland prostituerade och knarkare i Stockholm. Det var i henne som Cornelis såg den Fatumeh-karaktär som poeten Gunnar Ekelöf tidigare har skildrat i sina dikter.

"När elefanter dansar

över rosornas bädd

Och dansen varit vild

och exalterad

– f år man nog lov att säga

med fog är jag rädd

Att den rabatten

var nog felplacerad

Som en ros i barmen, Fatumeh

Som en nål i armen, Fatumeh"

Ur "Blues för Fatumeh"

Andréa brukar ofta plocka ur Cornelis låtskatt vid sina egna framträdanden.

– Jag brukar göra egna versioner, av förklarliga skäl, det är ju svårt att spela precis som han gör. Men det gäller att vara försiktig så att man inte våldtar hans låtar, han är ju en legendar, säger hon.