Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hurula kördes över av publikens engagemang

Annons

Hurula

Var: Studioscenen

När: Lördag, 00.30

Årets superhypade popfenomen Hurula fick uppdraget att avsluta årets Yra med lite skön indiedans inne på Studioscenen samtidigt som årets största bokning The Prodigy huserar utanför dörrarna. Det var ingenting som stoppade lokalen från att fyllas av folk.

Hurula gör punkrock på svenska.

Strimmor av Robert Hurulas förra band Masshysteri finns där, det handlar om rock med en frenetiskt punkig känsla. Men ljudbilden har städats upp något och kompletterats med en lättillgänglig släng trallvänliga melodier. Robert Hurulas raka och enkla sång passar precis in i mallen för hur alla svenska indiepop-sångare låter post Håkan Hellström. Vi må ha hört det tusentals gånger förut, men likförbannat är det känsla i den riviga sången.

Tyvärr är ljudet bedrövligt i den lilla lokalen. Även om det är punk finns det bra mycket mer i de distade gitarrerna att hämta. Ljudbilden blir för grötig. Det här bandet kan leverera mer än ett massivt mordor rakt i plytet på en.

Men publiken har inte tråkigt någonstans. Det finns en gigantisk punkscen i stan som bara öser. De älskar det här.

Trots att det inte finns så mycket att säga om bandets publikkontakt var publikens kontakt med bandet enorm.

När "Stockholm Brinner" spelas exploderar dansgolvet i ett inferno av galna punkare. Publikens engagemang vinner helt klart över bristen på originalitet i musiken. De är förmodligen själva överrumplade av publikens respons.

Under extranumret hinner tre personer lyftas upp och bäras på folks armar och händer innan ordningsvakterna når fram. Den fjärde personen som försökte sig på att surfa i publikhavet avbröts av ordningsvakterna, som i mitt tycke borde ha stannat hemma i kväll.

Det är ju punk, för fan!

Stefan Olsson