Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hur svårt kan det vara att rösta?

Annons

Jag blev nästan tårögd i går när jag och mellangrabben var iväg och röstade där i den bleka höstsolen. Demokrati är så vackert. Grabben hade röstat på sitt, jag har ingen aning om var han har sina sympatier, och jag på mitt. Ingen vet och ingen kan tvinga mig att berätta vilka jag håller på. Det är heller ingen större risk att det står nån galning med en AK 47 utanför lokalen och bara väntar på att sätta en kärve i dem som utnyttjat sin medborgerliga rättighet. Det var val i Afghanistan i lördags och där fick åtskilliga sätta livet till bara för att de gjorde det som vi tar för helt naturligt.

Jag såg i en tidning i går ett stort reportage om dessa jävla soffliggare. Förra valet brydde sig 1,2 miljoner inte om att masa sig till vallokalerna. Det handlar alltså om folk som skiter i att rösta. Som tycker att de fått för lite information. Hur svårt kan det vara? Varenda människa som lyssnat på radio, läst en tidning eller sett ett tv-program har ju fullkomligt blivit översköljd av information. Partierna kommer ju till och med hem till folk och knackar dörr. Hur svårt kan det vara? Brist på information? Knappast. Brist på intresse? Förmodligen.

Personröstningen var väl det enda som man egentligen var lite osäker på. Visserligen skulle det vara lite väl jobbigt och förmodligen skulle man få universums suraste mage om varenda politiker på kryssplats knackade dörr, kom in på en kopp kaffe och berättade om vad han/hon ville åstadkomma. Man får läsa debattartiklar, företrädesvis i LT då, för att göra sig en uppfattning om vad de vill.

Soffliggarna kan inte med någon trovärdighet skylla på att de fått för lite information. Nu har vi som orkade kliva upp gjort vårt och oavsett hur vi röstade får vi leva med resultatet i fyra år. När ni läser det här vet ni hur det gick förutsatt att ni läser tidningar eller lyssnar på radio. Vissa av er kommer att vara förbannade, andra helnöjda, men det är ett pris man får betala i en demokrati. Hellre det än grabb med gevär.

Som insändar- och debattgubbe väntar nu några lugna år. I stället för att ha fyrtio insändare om dagen att ta hand om blir det i stället frågan om betydligt färre och innehållet är inte så politiskt längre.

Nu kan det bli nån ”Vän av ordning” som härsknat till på all hundskit på Strandgatan eller en och annan Det var bättre förr som tycker att det blivit en ren vetenskap att gå på café. Men det är inte lätt att hålla reda på 150 kaffeblandningar. En vanlig kopp med mjölk får dig att framstå som den dinosaurie som du antagligen är om du beställer slikt. Själv tar jag alltid kaffe tryckkokt på handplockade bönor från sydsluttningen av vulkanen Krakatau, men det är inte många caféer som har det så det brukar sluta med en kopp vanligt med mjölk.