Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hulda Paulsson

Min kära Hulda har fått somnat in den 27 februari 2014.

Annons

Jag och Hulda lärde känna varandra för 31 år sedan, och har bott närmaste grannar i 26 år.

Jag hade träffat hennes barnbarn Leif och vi flyttade samman och bildade familj. När Huldas make Hjalmar avled 1986 köpte jag och Leif deras gård och flyttade dit. Hulda blev kvar, fast hon flyttade in i den lilla stugan. Mina och Leifs tre barn, Johan, Sara och Daniel, växte upp nära Hulda, som blev en naturlig del av deras liv och vardag. De traskade ofta över till henne och blev förstås bjudna på fika. De spelade Fia med knuff och fick alltid vinna, medan Hulda alltid förlorade. Hon tog ofta med sig barnen på promenader och cykelturer till kyrkogården och affären.

Hulda kunde ta bussen till Namn för att plocka liljekonvaljer och sedan åka samma buss hem igen bara för att barnen tyckte det var roligt att åka buss. Hon var en fantastisk kvinna som alltid fanns där med tid, kärlek och omtanke för mina barn.

Hulda och jag delade mycket glädje, men tyvärr även tråkigheter och sorg. När Leif under tragiska omständigheter dog 1999, flyttade jag och barnen till en lägenhet längre bort i byn. Hulda blev kvar på gården och tog hand om vår katt Sigge, som blev ett kärt husdjur för henne. Han gjorde henne sällskap ner till vägen när hon skulle hämta posten, och satt och väntade vid garaget tills hon kom tillbaka.

Efter några år kände jag och barnen oss redo att flytta tillbaka till gården och vårt hus. Jag hade då träffat min nuvarande sambo Daniel, och han flyttade med oss. Hulda tog emot Daniel med öppen famn och välkomnade honom till familjen. När min och Daniels gemensamma son, Filip, föddes, fick han liksom de andra barnen en självklar plats i Huldas hjärta.

År 2010 föddes Madeleine, Huldas första barnbarnsbarnbarn, som självklart fick Hulda som sitt andra namn.

För mig var Hulda en kär vän, en extra mamma och mormor. Hon var en mycket klok, snäll, ungdomlig och fantastisk person, och var mycket mån om oss alla. Vi har under åren haft dagliga pratstunder vid det runda köksbordet. Samtalat om allt möjligt, händelser omkring oss, om glädjeämnen och bekymmer, i förtrolighet.

Vi kom alltid fram till att "det ordnar sig alltid". Det var Huldas motto och det hade hon så rätt i alla gånger.

Trots sin höga ålder behöll Hulda sitt klara, goda minne ända tills slutet.

Det är tomt efter Hulda, men hon lämnar så många goda minnen efter sig. Vi saknar henne och ska tacksamt minnas henne för alltid. Sov gott!

Anna-Lena, Daniel, Filip, Johan, Madeleine, Sara, Jim, Daniel och Cecilia