Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hoven Droven

/

”Rost” (Westpark/Playground)
Betyg: 4

Annons

Innan den här recensionen lät jag bli att lyssna igenom artistens tidigare skivor. Jag försökte snarare att radera tidigare Hoven Droven minnen, trots att jag vet att jag gillade ”Hia Hia” och ”Jumping at cedar” väldigt mycket.

Men den här gången blev det nästintill chockartat. Första reaktionen var över hur bra det faktiskt lät. Ljudbilden är klar som en porlande vårbäck och produktionen låter långt ifrån tidigare lokala produktioner.

Björn Höglund och Stefan Hallgren har gjort ett smått fantastiskt arbete.

Jag tror ingen Hoven Droven fantast blir besviken över de nya låtarna. Snarare tvärtom. Här är det fullt av trallvänliga små melodier i färgglad rock och pop-förpackning.

Inledningen ”Slyng” med Bosse Lindbergs punkiga New Wave gitarr sätter ribban högt redan de första sekunderna. Men det blir bättre. I ”Gubbarnas Schottis” får de till ett sväng som, titeln till trots, låter rent sexigt. Som en hölada fylld med glada tonåringar en midsommarnatt på Rödön.

Jens Comén briljerar inte bara i ”Käftn” utan även i finstämda ”Mörsil”, för att inte tala om ”Sista dagen” som är ett litet mästerverk. Längst bak håller Pedro Blom och Björn Höglund en stadig takt, trots överraskande vändningar. Tidigare har Hoven Droven varit mer eller mindre Kjell-Erik Eriksson show från början till slut. Inte den här gången. ”Rost ” visar upp ett samarbete där Kjell-Eriks fiol är bärande, men tar aldrig överhand. Men att få en låt som ”Frida” till sin konfirmation är en ära som inte många någonsin fått vara med om. Det hörs att alla bidragit till en fantastisk slutprodukt.

Hoven Droven fångar mystiken, det vackra, det underbara och sexiga med Jämtland år 2011. Just därför borde just den här skivan finnas i varje jämtländskt, eller med jämtlandsanknytnings, hem.

Annons