Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hösttid och slakt i samebyn

Fjällen har antagit en allt varmare färgton de senaste veckorna. Gulröd ljung glöder mot djupt höstblå himmel. I det stora hägnet cirklar tusentals renar.

Annons

På parkeringen vid renslakteriet i Glen råder febril aktivitet. Bilar anländer hela tiden med utrustning och människor. Medlemmarna i Tossåsens sameby har samlats för årets slakt. Renarna har de senaste dagarna samlats in från fjällområdena där de sommarbetat sedan klavmärkningen i juli. Alla renar är dock inte samlade, det kyliga och blåsiga vädret den senaste tiden har fått en del av djuren att söka sig ner i lågterrängen.

Nejla Sparrok Jonasson och hans familj och medhjälpare tar en morgonfika i ett av husen.

– Tjurslakten är bäst att göra i september, säger Nejla Sparrok Jonasson. Efter brunsten går de ner i vikt.

Rentjurarna kallas sarvar och deras brunstperiod och parningstid infaller i slutet av september. Förutom viktminskningen så blir också köttkvalitén sämre under brunsten.

Större delen av en renskötares årsinkomst kommer från de djur som kan tas ut och levereras i samband med slakten. Förutom fullvuxna tjurar så tas även en del tjurkalvar ut till slakt.

– Det känns som inför en hockeymatch, säger en laddad Nejla Jonasson Sparrok när han hänger på sig lassot utanför renhägnet.

Inne i hägnet är det en mäktig syn med tusentals renar som går runt i en stor cirkel. Tempot ökar när renskötarna kliver in, dundret från hovar och brölande läten fyller luften.

Förutom att ta ut stora tjurar till slakt så passar man på att fånga de kalvar som missades under kalvmärkningen i somras. De förses med en nummerbricka och sedan spanar man vilken renko kalven tillhör. Att fånga rentjurarna är ett hårt jobb. En storvuxen rentjur är ett tungt och kraftfullt djur som kämpar intensivt emot när lassot har hittat sitt mål.

De flesta renar som tas ut till slakt körs på lastbil till ett slakteri. Köttuppköpare tar därefter hand om renköttet. En del renar som samebyns medlemmar ska ha själva slaktas på plats i Glen. Traditionellt användes i stort sett hela djuret, köttet åts, skinnet används till kläder och hantverk, hornen till slöjd, senorna blev trådar till sömnad.

Efter lunch är det dags att ta in renarna i silen, en liten, trång hage. Här plockar man ut de kalvar som ska märkas i örat samt kalvar och vuxna djur som ska till slakt.

– Härinne kan man ta en närmare titt på sina renar, säger Nejla.

För den som inte är van är det en lite stressande upplevelse att stå inne i silen. Djuren är stora, många och nära. För det mesta är renarna duktiga på att vika undan för de människor som står i vägen men ett och annat hovtramp och horn i sidan delas ut.

Ett snabbt möte med samebyns medlemmar hålls i silen. Ytterligare 550 renar har lokaliserats och drivs mot slaktplatsen i Glen. Ännu är dagen långt från över.