Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hos Josphat växer nya tankar

Här kommer andra delen av Åsa och Kjell Ahnfelts reportage från Kenya. I dag handlar det om en resa ut på Kenyas landsbygd. Vi besöker en rosfarm, cyklar bland vilda djur och hälsar på hos en annorlunda bonde.

Annons

Vi tältar på en camp vid Naivashasjön. Den är en av Kenyas få sötvattensjöar och ligger i provinsen Rift valley cirka tolv mil från huvudstaden Nairobi.

På kvällen kommer "hippos" – flodhästar – upp ur vattnet för att beta och vi iakttar dem med förundran och försiktighet. Flodhästen tävlar med lejonet om titeln Afrikas farligaste djur, och man ska se till att inte komma mellan en flodhäst och vattnet för då kan man råka illa ut. Och man ska ha i minnet att flodhästen springer lika fort som världens snabbaste människor.

Vi somnar till tjattret av apor uppe i akaciaträden och vaknar till ibisarnas bräkande i strandkanten. Däremellan sover vi som stockar och det behövs för att vi ska orka med denna upplevelserika resa med späckade dagsscheman från bittida till sent.

På väg till Fishermans’s Camp har vi stannat vid Longonot Horticulture Farm, en av många stora rosfarmer som ligger i regionen och som tar sitt vatten från Naivashasjön. I gigantiska växthus produceras här en stor del av alla rosor som vi köper i blomsteraffärer och matbutiker hemma i Sverige. Just nu stundar högsäsong, det är ju snart Alla hjärtans dag och då är efterfrågan på den ädla blomman som allra störst.

Kenya är 1,3 gånger så stort som Sverige till ytan och har en befolkning på 40 miljoner människor att försörja. 80 procent av marken är inte odlingsbar och av de återstående 20 procenten ägs hälften av den ekonomiska eliten.

Man kan såklart fråga sig om det är vettigt att större delen av de bördiga markerna vid Naivashasjön används till att odla rosor åt den rika världen, men det känns i alla fall positivt att just den farm vi besöker är Fair trade-certifierad och engagerar sig i såväl sociala som utbildnings- och miljöprojekt i närområdet.

I växthusen är det närmast olidligt varmt men här arbetar inte så många människor. I packsalarna är det desto mer personalintensivt. Här sorteras och packas rosorna, i buketter eller en och en, innan de lagras i kylrummet i väntan på biltransport till flyget som ska ta dem till Europa.

Longonot Horticulture Farm omfattar en yta på 23 hektar, producerar 240 olika rossorter och har omkring 1000 anställa.

Smått bedövade av blomsterdoften lämnar vi farmen och försäkrar varandra att i fortsättningen är det Fair trade som gäller när vi ska köpa rosor hemma i Sverige.

Dag två i Naivasha cyklar vi till nationalparken Hells Gate. Vi har tidigare åkt på bilsafari i Nairobis nationalpark, men det här är annorlunda. På cykel måste man hålla ett behörigt avstånd till djuren, men det känns ändå som om man kommer dem närmare än om man sitter i en jeep.

Vi upptäcker en haltande zebra som är på väg att tappa kontakten med sin flock och tänker att den blir nog ett lätt byte för savannens rovdjur, undrar om den överlever natten? Vi studerar vårtsvinen som bökar i buskvegetationen och tänker på Pumbaa i Lejonkungen-filmen.

På hemvägen får en del av gruppen order av guiden att omedelbart stanna och stå tyst och stilla när en buffelhjord korsar vägen framför cyklarna. När bufflarna passerat utan incidenter får de fortsätta igen.

Middagen väntar men först en dusch. För det mesta finns det bara kallt vatten, men vem bryr sig?

Nästa dag åker vi några mil norrut från campen till jordbrukaren Josphat Macharia. Han är egentligen grundskollärare men har tagit tjänstledigt för att utveckla sin ekologiska gård och undervisa traktens bönder om odling och hållbarhet.

Josphats farm är på 2,5 hektar och föder 15 kor, 150 får, 14 ankor och tio bikupor. Om alla gjorde det jag gör så skulle vi kunna föda världen, säger Josphat och visar stolt upp sina uppfinningar. Bland annat ett system för insamling av regn som försörjer såväl gårdens djur som Josphats egen familj bestående av sju personer och därtill ytterligare fem familjer med rent vatten.

Han har en egen biogasanläggning, solfångare som ger elektricitet och jättestor maskkompost som skapar gödsel till grödorna. Han visar oss en enorm handgrävd damm, som just nu är helt torr men som under regnperioden ska fungera som vattenreservoar.

– Vem grävde den? undrar vi.

– Jag och två till. Med hacka och spade, svarar Josphat,

– Hur lång tid tog det, frågar vi och suckar.

– 14 dagar kanske, jag räknade inte så noga. Men vi sjöng och hade kul medan vi grävde, och det var bra motion, säger Josphat med ett skratt.

Vi går in i bostadshuset för att äta lunch. På spiselkransen intill vårt bord hänger Josphats och hustrun Tabitas bröllopsfoto sida vid sida med ett porträtt av Wangari Matai. Hon var den kenyanska miljöaktivisten som grundade organisationen Green Belt Movement och fick Nobels fredspris år 2004.

– Hon besökte min gård flera gånger och blev som en mentor för mig, säger Josphat med stolthet i rösten.

En av de mer frågvisa medlemmarna i vår grupp är Andreas Carlsson, Frösön. Han är lantmästare och undervisar blivande jordbrukare på Torsta. Det uppstår livliga diskussioner mellan honom och Josphat.

– Varför använder du inte tidningspapper, undrar Andreas. Det är bra för jorden, fungerar utmärkt att täcka med.

– I didn’t know, säger Josphat och ser ut som han absolut ser möjligheter i förslaget. Fast några av oss som lyssnar i bakgrunden undrar om det egentligen finns så mycket tidningspapper att tillgå i Kenya och hur det i så fall ska distribueras ut till jordbruken. Enligt vad vi noterat är ju sophantering och återvinning inget som står högt på agendan i det här landet.

Efteråt frågar jag Andreas vad han tar med sig hem från besöket på Josphats farm.

– Ingenting egentligen, säger han kategoriskt.

– De ligger 100 år efter oss. Detta är gammaldags tegodling. Det skulle behövas en jordreform!

Jag ställer samma fråga till Christina Book, passionerad hobbyodlare från Häggenås.

– Jag skulle vilja ta med mig allt – eller också stanna här.

Josphats sinnrika system för insamling av regnvatten är bara en av de saker som imponerat på Christina.

– Han är en otrolig inspiratör, säger hon.