Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon är en av många som lämnar polisyrket

"Jag var alltså inte mer behövd i organisationen? Jag försvann som en rökpuff efter 16 år i yrket." Malin Mårtensson-Szilagyi sade upp sig som polis och går nu tillbaka till sjukvården – där hon började sin yrkesbana.

Det är egentligen inte med bitterhet som Malin Mårtensson-Szilagyi lämnar polisyrket. Det säger hon uttryckligen.

Men "det gjorde ont i hjärtat", som hon säger, att upptäcka att hennes chefer faktiskt inte frågade varför hon ville sluta och gå tillbaka till sitt tidigare yrke, sjuksköterska, vars arbetsmiljö kanske inte heller har målats upp i ett rosenskimmer de senaste åren.

Läs också: Många poliser slutar – "Ett misslyckande från polismyndigheten"

– Jag har inte fått något avslutningssamtal. Ingen på chefsnivå har frågat mig varför jag lämnar yrket och det är ingen som frågat vad de kan göra för att behålla mig.

– En chef sa att det kan vara klokt att byta jobb ett tag. Då kände jag, så mycket värd var jag! Jag fick inte heller tjänstledigt så jag sade upp mig.

Malin Mårtensson-Szilagyi var en av de äldre och erfarna poliserna i yttre tjänst. Hon hade dessutom uppdraget som skyddsombud under den sista perioden av sin tid hos polisen och sedan ungefär tre veckor tillbaka jobbar hon som sjuksköterska på hjärtintensiven på Östersunds sjukhus.

Läs också: Stressig arbetsmiljö drabbar jämtländska poliser

– Jag har verkligen älskat mitt jobb men känner mig mätt och dränerad. Man är inte sedd, hörd eller bekräftad av sin arbetsgivare på det sett som gör att man vill eller orkar stanna kvar, säger hon. Och hon påpekar att hon alltid har tyckt om att jobba med människor; att det är hennes primära val när hon tänker yrkesliv.

Läs också: Polis i länet: "Det är minerad mark att ifrågasätta omorganisationen"

– Men jag vill jobba med människor på ett annat sätt där jag får känna att jag är behövd på ett annat sätt.

Malin Mårtensson-Szilagyi har självklart en hel del att säga om polisyrket inte minst om den stora omorganisationen som bland annat resulterade i att larm- och kommunikationscentralen i Östersund lades ner och flyttades drygt 40 mil bort till en större enhet, Regionledningscentralen i Umeå.

– Jag tycker fortfarande att det är otroligt synd att man centraliserade till en huvudort i Umeå. Du tappar det geografiska och tappar otroligt kompetent personal som har hjälpt oss att lösa ärenden, jag vet inte hur många gånger. De kan geografin. Det krävs att man har lokalkännedom och den går nu förlorad.

Läs också: Gissningar påverkade förändringen av polisorganisationen

Hon, liksom många poliser med henne, hade en förhoppning om att omstruktureringen av myndigheten skulle leda till något bättre. Som det ser ut nu är det inte så, vittnar många poliser som LT har varit i kontakt med.

– Vi skulle ju få en beslutsgång som skulle bli förkortad. Vi skulle kapa nivåer från högsta chefen ner till fotfolket, alltså vi i radiobil. Det skulle bli mer lättarbetat och lättare att fatta snabba beslut, men i min värld har det blivit ännu värre.

Kommer du någonsin tillbaka till polisyrket?

– Någonsin eller aldrig, det kan jag inte säga. Jag måste låta det här smälta att jag har sagt upp mig från ett yrke som jag har identifierat mig i så länge och ge det här en ärlig chans. Jag tycker att jag har valt ett otroligt spännande jobb.

Läs också: Kommunalrådet: "Man spelar rysk roulette med medborgarna"