Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Högerpressens krumbukter

Annons

Avskyn mot Israels agerande ute på Medelhavet kan tyckas vara kompakt. Men visst finns det sprickor i fasaden och då tänker jag inte på ungmoderaternas ordförande som sålde sitt anseende för några rader i tidningen. Det finns inom högerpressen en del försök att ”nyansera” eller ”problematisera” det inträffade. Liksom smeta ut ansvarsförhållandet.

Vad hade aktivisterna där att göra? Söka konfrontation med en av världens hårdaste arméer, då får man faktiskt skylla sig själv. Och välkomstkommittén som mötte de israeliska stormtrupperna med slag, sparkar och tillhyggen – underförstått, det var inte precis några duvungar ombord, än mindre fredsaktivister.

”Ship to Gaza har del i skulden”, skriver Svenska Dagbladets ledarskribent (obunden moderat). ”Att europeiska aktivister lånar sig som propagandaredskap åt Hamasregimen är illa”, beklagar sig Corren (oberoende borgerlig). Längst går förmodligen Nya Wermlands-Tidningen (konservativ) som menar att bordningen var ett ”misstag” och ”placerad i sin kontext utgör (...) händelsen en del i ett mycket större historiskt drama, där det är israelerna som är värda stöd och beundran”.

Drygt 500 individer deltog i Ship to Gaza. Det var en långt ifrån homogen grupp, där fanns turkiska islamister, en irländsk nobelpristagare, flera läkare, en svensk succé-författare (av NWT reducerad till en ”dussinförfattare”) höga politiker, en överlevare från förintelsen och en mängd andra.

Det går förstås inte att gå i god för så många människor, deras bevekelsegrunder, känslor inför Israel eller benägenhet att i en hotfull situation (det är det när maskerade elitsoldater med automatvapen dimper ner från himlen) svara med våld. Men det är inte heller relevant. Att bordningen slutade i katastrof är helt och hållet Israels ansvar, ty man hade överhuvud taget ingenting på de där båtarna att göra!

Nu talas det om formerna för den utredning som ska undersöka förloppet vid bordningen. USA har föreslagit att Israel tillsammans med amerikanska observatörer ska tillsätta en egen ”oberoende” utredningskommission. Som ett skämt skulle det fungera, låta förövaren och dennes närmaste bundsförvant rannsaka sig själva. Kanske Israel också kan få lämna förslag vilken typ av sanktioner som omvärlden bör rikta mot landet ...

Medan diktaturen sopar sina brott under mattan och projicerar skulden på någon annan, tillåter demokratin ett förutsättningslöst sökande efter sanningen, även när sanningen är obekväm. Israel står inför ett avgörande vägval.