Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högerns race mot botten

Annons

Hur kan det vara främlingsfientligt att kräva att utländska arbetare ska få en lön som motsvarar vad en svensk arbetare hade fått för samma jobb? Det är frågan som högern måste men inte kan besvara.

Från regeringen och Svenskt Näringsliv antyds att Socialdemokraterna och LO fiskar i grumliga vatten när de kräver att utstationerad arbetskraft ska omfattas av svenska kollektivavtal. Arbetsmarknadsministern (M) anklagar arbetarrörelsen för protektionism, man tänker bara på sig själv och de sina. Därmed avslöjar högern sin egen vision om det europeiska projektet, det ska vara ett race mot botten. Den som säljer sig billigast vinner.

Problemet är bara att alla förlorar på denna utveckling. Den pågående underbudskonkurrensen och lönedumpningen inom till exempel bygg- och transportsektorn är ett snabbspår mot ökad splittring och tilltagande nationalism. Dessutom är det djupt osolidariskt.

Därför är det glädjande att LO och SAP, förutom att kräva att alla, oavsett nationalitet, ska omfattas av kollektivavtal, också vill införa ett socialt protokoll vid nästa stora fördragsändring. Målet är att tippa inriktningen på det europeiska samarbetet i en mer löntagarvänlig riktning; fackliga och sociala rättigheter ska gå före den inre marknadens ekonomiska friheter.

Liberaler älskar att tala högtidligt om öppna gränser. Och det låter bra och är många gånger bra. Men när det kommer till att hantera baksidorna av den fria rörligheten står man passiv. Trots påtryckningar i riksdagen och svidande kritik från Internationella arbetsorganisationen fortsätter regeringen att försvara den så kallade Lavallagen som inskränker fackens rätt att vidta konfliktåtgärder mot utländska företag som inte följer kollektivavtal.

Och det är då man förstår att bakom de fina talen om öppenhet döljer sig de verkliga motiven, nämligen att pressa löner och villkor – för alla, svenskar som slovaker.

När det gäller försämringen av a-kassan hymlar inte ens regeringen om målet, att trycka tillbaka lönerna. Konsekvensen av att stå passiv när utländska arbetare säljer sina tjänster långt under kollektivavtalens nivåer, blir densamma.

Protektionism och ordning och reda på arbetsmarknaden är två helt olika saker. Men det är inte okunskap som får högern att blanda ihop begreppen. Man är helt enkelt tillfreds med nuvarande ordning. Genom att ingenting göra uppnår regeringen två av sina främsta mål, ökad lönepress och försvagade fackförbund.