Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hög tid för rysare i rutan

/
  • Här är killen som ser precis allt nytt som kommer på dvd. Roger Åslund älskar film och han märker tydligt att filmpubliken vill bli skrämda igen. I Östersund hyr folk i alla åldrar skräckisar, men yngre tjejer hör till storkonsumenterna. 
”Skräckfilmen är starkare än den varit på länge”, säger han.
  • Många skräckfilmer handlar om hus som inte riktigt är som andra hus.  Foto: Stockxchng

Gillar du att titta på film med en kudde till hands? Då är du helt rätt ute. Branschen har laddat upp inför halloween, bara under förra veckan kom fem, nya läskiga rullar på dvd.

– Precis som all bra film ska en bra rysare framkalla känslor, säger Roger Åslund, på Videoteket i Östersund.

Annons

Spökhus, hålögda japanska barn, massmördare i mask och onda dockor. Krydda med natt, regn och suggestiv musik. Filmregissörerna vet exakt vilka skräckpunkter de ska trycka på. Fem splitternya rysare finns ute på marknaden lagom till helgen: ”Book of blood”, ”The hills run red”, ”Trick ’r treat” och så de två lite större produktionerna ”My bloody Valentine” och ”The last house on the left”.

”My bloody valentine” beskriver Roger som en klassisk slasherfilm i stil med ”Jag vet vad du gjorde förra sommaren”.

– En maskerad mördare går omkring och hugger ner folk med yxa. Det här är inget nytt, men det som gör filmen lite speciell är att den också finns i 3D-effekt, säger Roger.

”The last house on the left” är en nyinspelning av 70-talets original som är baserad på ”Jungfrukällan” av Ingmar Bergman.

– Har man sett ”Jungfrukällan” märker man likheterna. Filmen är en blandning mellan skräck och thriller och innehåller bland annat ett kidnappningsdrama med många blodiga, obehagliga scener. Den var helt okej, säger Roger. Ett omdöme som får räknas som rätt bra av någon som sett närmare 11 000 filmer.

Precis som med allt annat i samhället kan man även se trender inom den otäcka filmvärlden. Den asiatiska skräckfilmen hade nyligen en ny storhetstid, bland annat med två amerikanska uppföljare till regissören Hideo Nakatas ”Ringu” från 1989.

Strömningarna i dag pekar mycket på spansk skräck och zombiefilmer. Nordens första zombierulle med en högre budget, norska ”Död snö”, hade premiär i somras, och förra veckan gick ”Zombieland” upp på svenska biografer. Men den starkaste moderna trenden är kanske ändå nyinspelningar av 70- och 80-talets klassiska rysare. Fast regissörerna satsar inte på att kopiera rakt av. Bara gammal skåpmat blir för ointressant för publiken.

– De gör egna varianter på filmerna, ofta med en liten twist. ”Halloween”, ”The hills have eyes” och ”Fredagen den 13:e” är tydliga exempel på det.

”Halloween”, eller på svenska ”Alla helgons blodiga natt” från 1978 där sexårige Michael Myers tar på sig en mask och mördar sin 17-åriga syster med kniv har fått nio uppföljare och en remake. I år kom uppföljaren till remaken, ”Halloween 2”, som fortsätter natten då Myers kommer tillbaka från mentalsjukhuset.

Blodiga seriemördaren Jason Voorhees med hockeymasken verkar heller aldrig upphöra att fascinera. ”Fredagen den 13:e” har faktiskt fått hela elva uppföljare. I år kom en modernisering av filmen, regisserad av Marcus Nispel. Även om Roger Åslund hyser en förkärlek till de gamla klassikerna ställer han sig inte helt okritisk till alla uppföljare.

– Problemet med många av skräckkaraktärerna är samma som med Ozzy Osbourne. Först är de otäcka och coola, men sen blir de parodier av sig själva. Men kan man se de som de var från början är det bra, säger han.

Rogers favoritkaraktär är Freddy Krueger i kultförklarade ”Terror på Elm street” för att han står för en slags skruvad humor mitt i mardrömmen.

– En skräckfilm får gärna ha lite svart humor, då blir handlingen otäckare, säger han.

Men ska han välja ut en favoritfilm i genren blir det ”The shining” med Jack Nicholson i huvudrollen som den misslyckade författaren Jack Torrance som tar jobb som vaktmästare på ett avlägset hotell i Klippiga bergen.

– Den är helt underbar med sin obehagliga, krypande stämning. För mig hade filmen ett nostalgiskt skimmer över sig, men så såg jag om den och upptäckte att den fortfarande är lika bra, säger Roger.

Vad som gjort att skräckfilmen fått ett uppsving är svårt att säga. Roger tror bland annat att Saw-filmerna hjälpt till att göra genren stor igen. Spansk skräckfilm har också fått en förnyelse under 2000-talet. ”Barnhemmet”, i regi av Juan Antonio Bayonasmen, fick mycket uppmärksamhet när den kom för ett par år sedan. Den handlar om Laura som tar med sig sin familj och flyttar tillbaka till barnhemmet där hon växte upp. Efter ett tag märker hon att sonen har en låtsaskompis. Roger gillar filmen skarpt.

Men vad utmärker egentligen en bra skräckis? Jo, säger Roger, som i all film vill vi naturligtvis lära känna karaktärerna så att vi bryr oss om dem innan de börjar dö som flugor. Och så vill vi ha igenkänning, men bara till en viss nivå. Det får inte bli för förutsägbart.

– Skräckfilmen bygger mycket på klichéer och förväntningar. När vi ser en viss sak eller hör en sorts musik, så vet vi omedvetet att det snart händer något hemskt och då blir vi skrämda. Men det är viktigt att den håller sig på rätt sida om gränsen, säger Roger.

Foto: Ulrika Andersson

Mer läsning

Annons