Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hög tid att fastställa reglerna för skidsprint

Annons

Är det inte dags efter åtta års tävlande att fastställa regler för banans längd, exempelvis 800 meter för damer och 1 000 meter för herrar?

Då kanske man kan börja kalla tävlingsformen för sprint. Vad som har hänt de senaste åren är att banorna blivit längre och längre med banlängder upp till 1 700 meter och åktider på tre till fyra minuter. Det motsvarar ett 1 500-meters lopp i banlöpning och då kallas det för medeldistans och de kör sina kval, delfinaler och final på olika dagar och då orkar man prestera i finalen.

En så kallad skidsprinter ska köra fyra lopp på tre timmar. Hur mycket snabbhet finns det kvar efter en sådan holmgång för en åkare som satsar enbart på sprint?

Som tävlingsupplägget ser ut nu missgynnas de åkare som gör en renodlad satsning på sprint.

Vilka gynnas av nuvarande upplägg? Det är givetvis de traditionella åkarna när sprintdistanserna blir längre och längre. Det märks mest på damsidan i VC-tävlingarna där det nästan är samma åkare som toppar bägge disciplinerna. När sprinten tillkom som en ny tävlingsform för åtta år sedan var det för att kora en världsmästare i sprint. De traditionella åkarna har ju sina uthållighetsprov på 15, 30 och 50 kilometer.

Varför inte en radikal förändring när det gäller mästerskapstävlingar? Kör en kvaltävling som förut där de sex bästa går direkt till final och då blir det full fart i kvalet, då blir det snabbhet som belönas. De resterande åkarna får placeringar efter den tid de har i tidskvalet. För det är trots allt bara tre medaljer som ska fördelas. Avsikten med en förändring är att skapa en mer rättvis tävlingsform på vägen fram till finalen utan en massa incidenter. Ett kval och sex finalister.

Mer läsning

Annons