Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hög på Noice igen

Sköra tonårsdrömmar, nu med hårdare omslag. 30 år efter rockbandets Noices genombrott släpps snart hyllningsskivan med gruppens gamla låtar i hårdrockstappning. En av initiativtagarna är Östersundsmusikern Björn Höglund.

Annons

”Jag är trött på Hylands Hörna, väder och sport

Jag ska kasta min TV, den ska bort, bort, bort”

– Hylands hörna känns mossigt, vad skulle man kunna skriva istället?

Björn Höglund vänder sig frågande till Dan Larsson, Noices nuvarande sångare. Just nu går de igenom låten ”Videoliv”. Vissa saker i Noices texter känns bara för omoderna och bör ändras för att kännas mer tidsenliga. Frågan är bara hur. Efter några telefonsamtal med Peo Thyrén, basist och originalmedlem i 80-talsbandet, lägger Björn på luren och ser nöjd ut.

– Det får bli ”Jag är trött på alla såpor”. Vi gör det lätt för oss, men det blir bra, säger han.

Arbetet kan fortsätta. Vi befinner oss i Björns sovrum där han också har sin musikstudio. Väggarna är fyllda av hans egna minnen från scenen. Hittills har alla inblandade på skivan skickat filer mellan varandra. Musiker från den svenska hårdrockseliten, Crash Diet, Hardcore Superstar och Hammerfall, medverkar och både Niclas Wahlgren och Johan Palm har bidragit med sång. Men det är Dan som sjunger merparten av de 17 låtarna och det här är första gången som Björn och han träffas för att spela in. Ivrigt bjuder de på smakprov, först får vi höra originalversionen av en låt. Sedan den hårdare varianten.

– Lugna låtar har blivit punkiga och tvärtom. Vi gör balla versioner även av de gamla låtarna som ingen brytt sig så mycket om. Jag tror att det blir något för förfesten, säger Dan, och tillägger att musikerna har fått fria händer att sätta sin egen prägel på låtarna. Därför blir också hårdrockssoundet varierat.

– Ambitionen är att göra en bra hårdrocksplatta och jag tror att många hårdrockare kommer att gilla den. Men förhoppningsvis blir det en bred lyssning, säger Björn.

Bakgrunden till projektet: Östersunds meste trummis är också en av medlemmarna i hårdrocksbandet Easy Action som bildades av Peo Thyrén och Kee Marcello under Noices sista turné 1983. För ett år sedan var bandkollegan Micael Grimm frustrerad över att Easy Actions nya platta var försenad och började spela in egna hårdrocksversioner av gamla Noice-låtar. Det dröjde inte länge innan även Björn var involverad och engagerad. Sedan dess har det varit många turer fram och tillbaka. Och en lång väntan på både musiker och sångare.

– Det har varit svårt att få ihop alla och därför är det omöjligt att säga när skivan kommer. Just nu väntar vi bland annat på en sångerska, sedan kanske, säger Björn, som många gånger känt sig otålig längs vägen.

Gustavbergsbandet Noice sjöng om sin egen ungdomstid, om att inte komma in på krogen, om vänskap och skateboards. Texterna beskriver tonåringens leda och rastlöshet. Oövervinnlig och skör, övergiven och del av en gemenskap på samma gång. De inte bara rapporterade om upproret, de levde i det. Oförställt och utan filter mot verkligheten.

Det har hunnit gå tre decennier sedan den där dagen då de slog igenom, men många minns den fortfarande. Den 17 mars 1980 framförde Noice, med 15-årige kaxige Hasse Carlsson bakom micken, låten ”En kväll i tunnelbanan” i tv-programmet ”Måndagsbörsen” och genombrottet var ett faktum.

För bandmedlemmarna blev tiden efter kaotisk, hysterisk. Fullsatta konserter och över 300 000 sålda plattor gav gruppen både guld och platinaskivor. Deras tid som popstjärnor skulle vara över redan innan alla medlemmar fyllt 20 år. För två av dem slutade framgångssagan med heroinmissbruk och en för tidig död. I december 2001 avled keyboardisten Freddie Hansson, 38 år gammal, och den 4 december 2002 hittades sångaren Hasse Carlsson, 37 år, död i sitt hem.

För Peo Thyrén gick det bättre. Efter Easy Action gjorde han succé med bandet Sha-Boom. Dessförinnan hade han hunnit skriva låten ”Dansa i neon” till Lena Philipsson i Melodifestivalen. I dag är Noices basist gift och har fyra barn. Sedan tio år jobbar han på Sveriges tonsättares internationella musikbyrå, Stim, och gör ett par spelningar i månaden med nya Noice. Han gör tummen upp för bandets gamla låtar i hårdrockstappning.

– Det är alltid roligt när någon vill spela in låtar som jag har skrivit. Nu görs det på ett helt nytt sätt och dessutom på ett sätt som jag själv aldrig skulle ha kommit på.

Blickar tillbaka på det som en gång var gör han inte så ofta. Det är fullt upp med livet som det ser ut i dag, säger han. Men visst var det en speciell tid.

– Det var en tonårsdröm som blev verklighet för oss. För mig var det musiken som var roligast. Jag är ganska tillbakadragen av mig som person och tyckte egentligen inte att det var så kul med alla fans som dagligen ringde på hemma hos en. Men det kanske var ett lyxproblem.

1980 var Björn Höglund nio år. Under julgranen det året låg Noices andra skiva "Bedårande barn av sin tid".

– Jag lyssnade ju på första plattan också, men det var något med den där andra som fick mig att gå igång. Kombinationen av popmelodier och kaxigheten i Hasses röst tror jag det var.

Några veckor in på det nya året var Björn som han själv säger ”hög på Noice”. Så hög att han skrev sin första låt, och framförde den med sitt första band The Supers. Kanske inte så konstigt att han har slagits en del för att få ihop den här skivan.