Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Historisk fångst

Frågan är om det följande är en fiskehistoria eller inte. Döm själv!

Annons

Det hände vid midsommartid i detta nådens år. Ett storbröllop skulle gå av stapeln i en av våra fjälldalar. Notdragning ägde rum ett par kvällar före bröllopsdagen. Det skulle ju bli många munnar att mätta.

En talrik skara hade redan anlänt och väntade med spänning, när noten drogs mot land. Brudgummen själv förutspådde god fångst av både öring och röding. Förhoppningarna kom emellertid på skam.

Sent omsider blänkte det ändå till i garnen. Men inte var det någon storöring, utan en potatiskastrull, blankslipad och fin! Sommarens godaste skratt hördes vida i den ljusa sommarkvällen. Kastrullen hade märkligt nog initialerna J A, men ingen kunde lista ut vem som en gång hade kokat potatis i den.

Så småningom landades en öring på halvkilot. Inte mycket att komma med till en middag med bortåt två hundra gäster. "Nu krävs ett bespisningsunder", utbrast en i församlingen och såg av någon anledning på mig. Jag svarade trosvisst att det säkert kunde inträffa här vid fjällsjön, som en gång vid Genesarets sjö! De flesta verkade mindre övertygade om uppfyllelsen av min profetia.

Nu gjordes en överraskande upptäckt: Längst in i notkilen lyste ett föremål av silver. Det visade sig vara en snusdosa! Ännu ett skratt fick fiskmåsarna att undra i skyn. Det föll på min lott att öppna dosan och en omisskännlig doft spred sig med kvällsbrisen. Nu fick också initialerna J A sin förklaring. På insidan av locket stod Jonas Alströmers namn vackert ingraverat!

Snusarna ville förstås lägga in en pris av denna ädla årgång. Alströmer gick ur tiden 1761. Samtliga ändrade snart ansiktsfärg och avlägsnade sig. Deras beroende gjorde ändå att en papperslapp blev synlig på botten av dosan. På den kunde man läsa ett oväntat meddelande: "Här satte jag min sista potatis!"

Snart gick diskussionens vågor höga. Först vid midnatt var vi något så när överens om historieskrivningen: 1 sin iver att befrämja potatisodlingen hade Alströmer gjort ett försök i fjälltrakterna. Här träffade han en vacker flicka och inriktade sig på en framtid långt från bekymren i Alingsås. Hon tröttnade tyvärr och gav honom respass, eftersom det aldrig blev någon fisk till potatisen. Jonas var nämligen rädd för det kalla fjällvattnet. 1 rena ilskan kastade hon både kastrullen och snusdosan i sjön!

Fynden väckte stort intresse vid Alströmer-museet och därifrån kom per express en säck med hundra kilo mandelpotatis som bröllopspresent. Och inte nog med det: När snusarna piggnat till gjorde de ännu ett notvarp och lyckades fånga ett helt rödingstim! Det behövdes för bröllopet var det största i trakten "sen Adam och länsman", som någon uttryckte det.

Tala om bespisningsunder! Det lär gå till historien både vad snuset, fisken och potatisen beträffar! Dessutom har ett okänt kapitel i Jonas Alströmers liv kommit på pränt tack vare pärkastrullen och snusdosan. Även det prisvärt! Han var ju också en av pionjärerna när det gällde odlandet av tobak. Och en tacksamhetens tanke går förstås till henne som gav Alströmer på båten. Utan hennes befogade ilska hade den här historien inte varit värd att skriva!

Bo Lundmark