Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historietrend i bokutgivningen

/
  • Den ryske författaren Leo Tolstojs familj skildras i Carola Hanssons kommande bok ”Med ett namn som mitt”.  Foto: AP/Scanpix
  • Den politiska pionjären August Palm står i centrum i Alexandra Coelho Ahndorils bok ”Mäster”.  Foto: Bertil Norberg/Scanpix
  • Henning Mankells nya roman ”Den orolige mannen” finns i bokhandeln den 18 augusti.Foto: Scanpix
  • Författaren och pedagogen Ellen Key är huvudperson i Anneli Jordahls nya roman.Foto: Scanpix
  • Hjalmar Söderberg är en av romanfigurerna i Kerstin Ekmans kommande bok ”Mordets praktik”.  Foto: Scanpix
  • Kerstin Ekman utgår från Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas” i sin bok ”Mordets praktik”. Foto: Lars Pehrson/SvD/Scanpix
  • Steve Sem-Sandberg skriver om ghettot i Lodz under andra världskriget i ”De fattiga i Lodz”.Foto: Staffan Löwstedt/SvD/Scanpix
  • Alexander Ahndoril skildrar en nu levande FN-tjänsteman i romanen ”Diplomaten”.Foto: Kerstin Carlsson/Scanpix
  • Alexandra Coelho Ahndoril har tidigare skrivit om Tycho Brahe och heliga Birgitta. Nu är det agigatorn August Palms tur.Foto: Janerik Henriksson/Scanpix
  • Hans Blix tros vara identisk med huvudpersonen i Alexander Ahndorils nya roman ”Diplomaten”.Foto: Thierry Charlier/AP/Scanpix
  • Ernst Brunner kommer ut med sin nya roman ”Hornsgatan” i dag, den 7 augusti (recension här nedan). Foto: Scanpix

Hjalmar Söderberg, Ellen Key, August Palm – verkliga personer, som romanfigurer. I höstens bokutgivning är en stark trend att författare utgår från historiska miljöer och personer.

Annons

En gammal litterär tradition har fått en nytändning. Precis som Shakespeare och Strindberg använder sig flera svenska författare just nu av historiska skeenden och personer för att skapa litteratur.

I romanen ”Mäster” berättar Alexandra Coelho Ahndoril om socialdemokraten August Palm medan Steve Sem-Sandberg skildrar fasorna i det judiska ghettot i Lodz via den av nazisterna utsedda ghettoledaren Chaim Rumkowski.

– Intresset för det historiska är lite mer markant just nu. Man letar efter en god historia, en viktig ingrediens i något som faktiskt har inträffat och så målar man ut den, konstaterar Jonas Axelsson, litterär chef på Albert Bonniers förlag.

Anneli Jordahl är en av de författare som valt en verklig person som nav i sitt romanbygge. Hennes bok ”Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)” handlar om författaren och fritänkaren Ellen Key och dennas olyckliga kärlekshistoria med den gifte godsägaren Urban von Feilitzen.

– För min del har inläsningen och researchen varit rena festen. Det är en hel tanke- och idévärld att kliva in i. Det är väl det som är så lockande med historiska personer, att man kan gå in i en annan tid och försöka lära känna den, säger hon.

Medan Anneli Jordahl går mer än hundra år tillbaka i tiden väljer Alexander Ahndoril i sin bok ”Diplomaten” att ännu en gång skildra en nu levande person. Namnet är inte offentligt, men det mesta tyder på att den FN-tjänsteman som gestaltas i romanen är Hans Blix.

Med sin förra bok ”Regissören” hamnade Ahndoril i blåsväder då Ingmar Bergman gick ut och kritiserade boken. Det ovanliga i sammanhanget var att kritiken utgick från huvudpersonen själv, annars uppstår ganska ofta debatt kring böcker som handlar om verkliga personer.

Ernst Brunner fick till exempel mothugg för sin Bellman-bok ”Fukta din aska”, av en del Bellman-kännare som tyckte att han handskats för fritt med historiska fakta.

– I sådana här böcker får det ogärna bli fel på centrala punkter. Då kan det bli en diskussion som får pseudokaraktär och överskuggar verkets kvaliteter, säger Jonas Axelsson.

Ett nyare inslag i historietrenden är tendensen att utgå från ett redan existerande litterärt verk och skriva sin egen version av verket. ”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg blev ”Gregorius” i Bengt Ohlssons händer.

Nu är det Kerstin Ekmans tur att väva fantasier kring berättelsen. I kommande ”Mordets praktik” skriver hon också in författaren Hjalmar Söderberg.

– Det här ser vi mer och mer, en omstöpning av tidigare verk, på metanivå. Om man tar Jane Austens romaner och blandar dem med zombier, då händer det något. Vi kommer att se mer av de mest märkliga paradoxer, säger Jonas Axelsson.

Mer läsning

Annons